Provningsanteckningar

Ett svidande tandkött brukar vara ett säkert tecken på att syran i vinet bör rundas av med lagring några år. I fallet med detta vin handlar det snarast om tandlossning. Läge att låta ligga flera decennier för den som har en flaska i källaren alltså. Bordsvinets bekante Weingut Anton Zimmermann har här skapat ett vin med enorm kraft och intensitet. Vinet känns trots sin ålder purungt och det finns egentligen inga märkbara tecken på utveckling. Syrorna är som sagt mycket bråkiga även för oss som gillar friska viner, och har en sådan inneboende kraft att de nära nog kväver den förmodligen rejält tilltagna sötman. Smaknyanserna är lövtunna, fina skikt av de renaste, solmogna tropiska frukterna, lime, ananas, honung och mineraler. Om och om igen allt med en lätthet och elegans som förför. 1998 var ett gott år i Mosel men Zimmermann skall ändå ha all ära för att ha skapat ett så vackert vin.