Senast provat av vinet Langhe Rosso Marapika

Utsökt pizzavin. Åren på hyllan har gjort mirakel.

Favoriten av det vi har druckit ur producentens portfölj. Omedelbart gott, läskande och generöst. I nästa andetag starkt strukturerat med koncentration, syra och tanniner. Ingen kan ogilla det här vinet med sin sköna mix av blåbär, viol, björnbär, köttighet, rostighet och färska örter. Lent och friskt och otroligt gott.

Äntligen! Med tålamod har vinet rundats av på ett behagligt sätt. Borta är de slånbärskartiga tanninerna och istället får vi njuta mogen röd frukt. Ett stort lyft från tidigare provade flaskor.

Ett vin som aldrig riktigt har lyft för oss. Lite ofokuserat och spretigt utan riktning. Bärigt, saftigt och ganska lätt i stilen med markerade tanniner. Stenig känsla i eftersmaken med torkade örter och lätt, lätt rosenblom. Frukten upplevs något stum. Någonstans finns en ursprungskänsla som vi uppskattar men annars är detta bara ett ok, ganska enkelt vin.

Vi blir inte riktigt kloka på det här vinet. Är det gott eller inte? Vi enas om att det saknar ursprugstypicitet och att det var bättre som ungt, utan någon lagring alls (även om vi då förespråkade lagring). Smaken är i alla fall fruktig med god tanninstruktur och bra syror. Vi hittar körsbär, blåbär och andra lite kärvare bär samt en lätt stallton och mald mandel. Inte producentens mest minnesvärda vin men fyller en funktion till de grillade korvarna.

Rejält mörkbärig smak med köttiga undertoner och blommiga övertoner. Körsbär såklart, uppbackat av lätt örtighet och sötlakrits på en grund av mineralisk stenighet. Munkänslan är tudelad: dels upplevs vinet kantigt och ungdomligt småsträvt, dels känns det saftigt och juiceigt. Ett par år på rygg skulle nog vara på sin plats tror vi men för den som inte räds lite tuffare doningar dricks vinet väl redan nu. Eftersmaken är energisk och ihärdig med en lätt värme som vi också anar lugnar ner sig efter några års lagring. Mycket gott trots allt gnäll men visst föredrar vi producentens Dolcetto framför detta.