Fredag den 4 november 2016

Ett gott, ja till och med mycket gott vin, med syrlig rödbärighet, kalkig mineralitet och den där lila tonen av viol/blåbär/enbär som är så typisk för pinot och samtidigt så flyktig och svår att sätta fingret på. Fattoner finns men känns återhållsamma och duktigt integrerade. Mycket friska syror och inga tanniner att tala om gör det här till ett piggt vin som vi gärna dricker i sin ungdom. Inget under av komplexitet men som sagt var ett gott, ja till och med mycket gott vin.

Här är ett vin som vi dricker med jämna mellanrum och som övertygar både i sin ungdom och ålderdom. Den här flaskan öppnar vi någonstans halvvägs i mognaden och blir knappast besvikna. Druva, ursprung och ekbehandling ger typiska toner av tropisk frukt, vulkanisk mineral, mandelkubb, Läkerol, smör och popcorn, Syran är frätande hög (vi gillar) och fylligheten träoljig (vi gillar mindre) vilket kanske gör vinet lite mer mat- än klunkvänligt. Möter upp smörstekta rödspättan perfekt men även Manchegobiten hittar en kompis här. Sällan hittar vi en kombo av kraft och elegans i ett vin som i Mandolás.