Provat från producenten Gnarly Head Cellars

Billig Zinfandel blir gärna både sött syltig och brännande eldig, två egenskaper som vi inte riktigt kommer överens med. Den här versionen från heta Lodi är inget undantag men bjuder åtminstone på en god syra, möjligen tillsatt, som ger fräschör åt klumpigheterna. Det känns svårt att rekommendera det här viner till någon då det varken fungerar till mat eller på egen hand. För mycket jolmig, extraherad frukt och alkohol helt enkelt. Färgen är ungdomligt blåröd. Doften ger oss typiska noter av björnbärssylt, jordgubbar, lite örter och ekfärgad choklad. Smaken har en fint rödbärig syra som stretar emot bra mot en ganska kladdig, söt frukt och obalanserad alkohol. Ett par munnar av vinet räcker gott, sen blir det snabbt trist och identitetslöst.

Om sanningen ska fram så är vi rätt trötta på Viognier vid det här laget. Den hypade druvan får sällan den komplexitet, elegans och fräschör som vi gärna ser som ingredienser viner. Det här vinet bjuder åtminstone på en acceptabel syra och en tropisk fruktighet som gör det drickvänligt på egen hand men även till den maffiga räkmackan. Färgen är ljust blekgul. Doften ger tydliga toner av citrus och aprikos i ungdomlig stil men kanske inte så mycket mer. Smaken som följer ger samma nyanser med aningen mer druvtypiska toner av blommor, kryddor och en liten oljig, fet textur. Ett fullt godkänt vin, till och med ganska gott, om än väldigt enkelt och rättframt.

Fruktigt, syltigt och kryddigt, dock med en okej syra som stadgar upp. Trevliga, bäriga smaker med inslag av björnbär, blåbärspaj, pepparkakskryddor och vanilj. Helt klart godkänt i sin genre.

Druvtypiska, lite foxy dofter med inslag av kryddor, örter, fat, mörka bär och vanilj. Syltig, något bränd smak med inslag av röda bär, fat, och örter. Helhetsintrycket är att vinet känns lite konstlat, kemiskt och relativt okomplext. Budskapet är diffust och vi hittar inga naturliga användningsområden för detta vin. Rekommenderas ej.