Senast provat av vinet Arianna Occhipinti SP68 Rosso

Vi var inte överväldigade av årgången för ett halvår sedan då vi upplevde vinet lite snålt, skirt och närmast okomplicerat. Idag har vinet öppnat upp betydligt och bjussar på mer av allt. Fortfarande lätt och läskande med violpastiller, blåbär, lingon och örter samt ett lätt skimmer av stenighet och en smårökig nyans. Otroligt gott även då med lite rikare nu.

Lätt och läskande smak med violpastiller, blåbär, lingon och örter. Ett lätt skimmer av stenighet och en smårökig nyans ger komplexitet åt ett annars klunkigt, saftigt och inte särskilt komplicerat vin. Otroligt gott såklart men just idag känns vinet lite snålt och väl skirt.

Purung, fräscht rödbärig smak med ört- och mineralbeska, vukansvärtad sälta och blodapelsiner såklart. Klunkigt men seriöst strukturerat med tät frukt, balanserad alkohol och syrlig syra. Finessrikt och egensinnigt i minsta beståndsdel. En succé nästan varje gång och det här årgången är kalas på uppstuds.

Tät, köttig, fruktig doft med vulkanisk sälta och rökighet. I gommen smått animalisk, mineralisk, med mörka bär, kryddlåda, blåblommighet, färsk ramslök och harsyra. Så otroligt gott och balanserat med nyansrikedom och komplexitet.

Söt blå frukt, myrra och rökig mineral. Sammetslen. Gott nu. Inget att spara på.

Härligt utvecklad och avrundad nu. Fortfarande med samma intensiva toner av röda äpplen (närmast cideraktiga), hundskit-under-skon-funk, violblommighet och sotig mineral. Lättsamt och ändå komplext är detta ett egensinnigt vin som för en ringa penning ger både drickglädje och analyseringsstund. Frågan är dock om vinet inte är som allra häftigast direkt på uppstuds vid släpp. Vi ser i alla fall igen anledning att spara på just den här årgången något ytterligare.

Nyligen provat och intrycken består: den nya årgången bjuder på samma omedelbara drickglädje som tidigare, Det är härligt josigt även om det absolut finns struktur genom hög syra och närvarande tanniner. Smakmässigt väldigt ursprungstroget med körsbär, rosmarin och rökig mineral. Söta toner och viol och parfym förgyller. Provas under svåra förhållanden och upplevelsen blir därmed något lidande.

Den nya årgången bjuder på samma omedelbara drickglädje som tidigare, Det är härligt josigt även om det absolut finns struktur genom hög syra och närvarande tanniner. Smakmässigt väldigt ursprungstroget med körsbär, rosmarin och och rökig mineral. Söta toner och viol och parfym förgyller. Det här är ett farligt gott vin, så pass farligt att analyserandet blir lidande. Slå i glasen!

Årgång '17 finns på bolis i drickande stund. Vi bereder plats och öppnar en '16. Det är apelsin och muskot, och saftiga körsbär. En lätt rökig mineral. Någon form av blommigt finns där, typ torkade blommor. Inte mycket funk. Frukten får tala. En lätt äppelcidervinäger vittnar om att vi har naturliga saker i glaset. Förföriskt gott helt enkelt.

Mindre funk och mer frukt med årgången. Eller så har våra gommar anpassat sig till det udda efter idogt provande. Lätt rödäpplighet med kraftfull bärighet och blomstjälkig parfym. Fylligt och lätt på en och samma gång med underbar fräschör och intensitet. Komplext men samtidigt lättillgängligt. Ett givet köp.

Ett kul återseende och fortfarande ett säreget, personligt vin som man inte kan sluta smutta på. Friskt bärigt med alla slags skogsbär och örter, väl kombinerat med skönt rosenblommiga toner, vulkanisk mineralsälta, rödäppliget och nyligen grispissgödslad åker. Förutom syran bidrar fin fruktkoncntration och högst närvarande tanniner till struktur och ryggrad. Väl värt ett köp för den som vill ha ett ärligt vin i glaset eller bara vidga sina vyer lite.

Ett högst egensinnigt vin med fräsch lingon- och körsbärsbärighet, jasminblommighet, mineralitet, röda äpplen-bokenhet och hundbajs under skon-funkighet. Upplevelsen är småsträv och frisk i saftig, helt oekad stil. Smakpaletten faller inte alla på läppen men de som inte tycker att det smakar så gott har åtminstone ett mycket personligt och analyserbart vin i glaset.