Senast provat av vinet Clos St Yves Savennières

Det är igenkännliga saker som tropisk nektar, grönt äpple, svamp, halmtapp och arrak. Enormt pigg syra och stålmineral i en slank kropp borgar för vidare lagring. Men vi avstår nog återköp. Det är lite för förutsägbart.

Vi känner igen svamp och arrak. Texturen är feta och oljigt fyllig. Det känns rätt klumpigt. Det finns även Läkerol original, kaffe, granskog och Lovikkavante. Vi avstår återköp. Det måste vara årgången som spökar.

Utvecklat såklart med mjuk stenfrukt, mandel och den typiska kombon av hö, lovikkavante, stålull och rökig flinta. Rejält syrliga syror som upplevs närmast sträva i munnen. Alla gillar inte det här vinet vilket man kan förstå då den bakomliggande frukten inte riktigt bär hela vägen. Pedagogiskt i alla fall för den som söker kunskap. Vi har njutit stort av äldre årgångar av det här vinet men det var i en tid då våra smaklökar var annorlunda. Kanske söker vi oss hellre till yngre viner idag? Vinet måste ändå rekommenderas för den vetgirige.

Kraftig, gul färg. Mogen, ytterst komplex doft med inslag av svamp, tobak, nötter, torkad frukt och mandelmassa. Stor, explosiv, kruttorr, komplex smak med inslag av bokna äpplen, nötter och hallon. För de som gillar stilen är detta givetvis en stor, komplex vinupplevelse. De som har svårt för de lite oxiderade, mogna nyanserna tycker att vinet är för gammalt och att syrorna är lite väl runda. Makalöst bra till hemlagade, saltgurkespäckade leverpastejen med Cumberlandsås och små gurkor.