Senast provat av vinet Trebbiolo Rosso La Stoppa

Årgången har lugnat ner sig betydligt efter lite tid på rygg, åtminstone ger den här flaskan ett mer stabilt intryck. Såklart hittar vi fortfarande den vilda, naturliga personligheten som vi gillar med syror och tanniner lite osorterat i gommen tillsammans med violer, plommonkompott, grus, örter och stalltoner. Säreget och roligt.

Stökigt och vilt i munnen med syror, tanniner och bär huller om buller tillsammans med grus, örter och stalltoner. Betydligt lugnare efter luft utan att tappa i personlighet. Det här är nog den busigaste årgången hittills av vinet som vi har provat. Här finns en härlig nyansrikedom med violer och plommonkompott i framkant. Ett säreget vin som nog inte är för alla och som absolut behöver lite tid i källaren för att lugna ner sig.

Personlig smak med naturliga vibbar. Bra drag i syrorna och en lätt tanninstruktur. Tät bärighet som upplevs söt med moreller, russin, örter och stall. Initialt lite busigt bubbligt men efter luftning betydligt lugnare i temperamentet. Ett härligt, udda vin.

Skönt funkig med rödbärighet och en lite köttig eftersmak. Fräschör uppnås genom pigga syror och mineralisk sälta. Här finns tanniner för ytterligare lagring men visst är det här vinet tänkt att drickas på uppstuds? En lätt lätt sötma dröjer sig kvar i munnen men balaseras fint av det syrliga. Ett härligt vin med stor personlighet.

Funk och charm på flaska. Det är murrig solmogen frukt med en liten sötma. Men det slår aldrig över. Det finns tillräckligt med pigg syra och tanninstruktur för att behålla balansen.

Småfunkigt med mörk- och rödbärighet snyggt ackompanjerat av örter, nötter, sötlakrits, olika pepparsorter och granskott. Lätt i munnen med snälla tanniner och läskande blodapelsinsyra. Det måste ha varit minst tio år sedan vi drack bonarda i någon form men visst känner vi igen det saftiga, lite köttiga anslaget. En supergod och superintressant blend där barberan står för kraften och strukturen för en gångs skull.