Provat från appellationen Rasteau AOP

Efter väldigt mycket luft släpper vinet sina bittra, brända och träiga nyanser för att istället öppna upp en trevlig hallon- och jordgubbskompott med örtkvastar och pepprighet. Vinet andas värme, fyller ut på alla håll i munnen och avger en viss hetta i avslutet. Lagring har nog gjort ganska gott men ytterligare ryggläge känns tveksamt. En lätt likörighet och glöggighet stör men på det hela taget är det ett gott vin med helt okej balans från en adress som vi inte ofta besöker.

Mixade hallon, lakrits, grus och torkade örter. Ett lätt pepprigt bett av alkohol men förvånansvärt bra balans trots allt med fräsch frukt och rätt svalt uttryck. Riktigt gott och med tanniner som säkert kan slipas ner några år i en sval källare.

Vuxengodis med finess. Så tyckte vi för ett år sedan. Och det finns ingen anledning att omvärdera det omdömet. Frukten är fortfarande murrigt mörk och mogen. Orientaliska kryddor och Gott & blandat. Vinet är rejält åt det fylliga hållet. Den tilltagna alkoholen balanseras på ett bra sätt; det går aldrig över styr även om det värmer lite. Gott helt enkelt.

Färgen är något utvecklad röd. Vi får vid första sniffen tobak och plommon i Madeira. Frukten är mörk och mogen. Löven har legat några veckor i höstrusket och stallbacken är nära. Ett stänk vitpeppar avslöjar andradruvan (Syrah). I munnen lägger sig vinet åt det fylliga hållet och den rikliga alkoholen balanseras på exakt rätt sida av snapsavgrunden tack vare den generösa frukten och den steniga mineralen. Kaffe, lakritsrot och mörk choklad anländer och de relativt avrundade men nödvändiga tanninerna hindrar fruktsötman från att gå bananas. Om man (som vi) älskar Hallon- och lakritsdödskallarna är man hemma. Det är vuxengodis med finess.