Provat från producenten Château Ormes de Pez

Rejält utvecklad nu med russinaktiga toner, korinter, burktomat, höstlöv och torkade djurhudar. Samtidigt vital med pigg syra och energisk mineral. Upplevelsen i munnen är mjuk och rund och även om det är en smaksak hur utvecklad man vill ha sitt vin så kommer vi överens om att vinet förmodligen inte har något att vinna på ytterligare lagring.

Den röda genomsläppliga färgen med sin tegelkant antyder utveckling. På doften tar vi initialt in plommon och Merlotknäckighet. I munnen ligger vinet slankt med mjuka avrundade tanniner. Koncentration och längd är helt ok. Efter luftning får vi lätt brända örter, kaffe och vanilj som skvallrar om rejält rostade ekfat. En aning portvinsnäsa framträder i avslutet och vi tar det som ett välment råd att inte lagra vidare.

Det här vinet uppvisar precis de egenskaper som vi söker hos en åldrad Bordeaux: mjukt avrundade tanniner, integrerad ek, utvecklad fruktighet och en övergripande harmoni. Samtidigt som vinet är fullständigt balanserat och oerhört drickvänligt är det kanske inte stort. Det saknas längd och komplexitet men det är egentligen oväsentligt när det som bjuds är så gott och tillfredsställande. Vi får en sammansatt smak där vi kan urskilja jord, tobak och multna löv men också piggare nyanser av röda och svarta bär, violblommighet och milda örter. Vi är ganska säkra på att vinet befinner sig på sin topp och drar därför korken ur den sista flaskan inom ett halvår.

Det här vinet har utvecklats en hel del sedan vi provade det för dryga tre år sedan; den sötfjäskiga frukten har dragit ihop sig och blivit mer elegant och stram, den smörkoladoftande eken har integrerats och drar nu mer åt klassiska kaffebittra nyanser. I övrigt är det här som tidigare noterats ett stabilt vinbygge med skönt djup i den mörka frukten, god läskande röd vinbärssyra, rejäla men avrundade tanniner i en traditionell, robust, opolerad stil som vi gillar. Det här är riktigt gott men våra förväntningar införlivas trots allt inte riktigt och frågan är vad som skulle kunna hända med ytterligare lagring. Vi får be att återkomma i frågan.

Lagra eller lufta läng(r)e. Och med det sagt: Färgen är tätt röd. Inte direkt ungdomligt blåröd, snarare helt enkelt röd. Doften ger en rik fruktighet och bärighet med en ganska markant smörkolaekig nyans. Hallon, svarta vinbär, jordgubbar, lite röd paprika dominerar i en ganska modern, lite sötfjäskig stil. Vi smakar. Syran är fortfarande hög och frukten är tack och lov så där härligt 04-sval som vi gillar. Tanninerna är redan nu ganska nedslipade och drickvänliga. Mörkfruktighet och rostad ek dominerar och det hela känns lite spretigt och ointegrerat. Visst, det finns en lätt utveckling i både doft och smak men det här vinet behöver ytterligare tid i källar'n för att nå sin fulla potential. Drickfönstret har precis öppnats på glänt och borde inom ett par år stå på vid gavel.