Lördag den 23 september 2017

Rejält utvecklad nu med russinaktiga toner, korinter, burktomat, höstlöv och torkade djurhudar. Samtidigt vital med pigg syra och energisk mineral. Upplevelsen i munnen är mjuk och rund och även om det är en smaksak hur utvecklad man vill ha sitt vin så kommer vi överens om att vinet förmodligen inte har något att vinna på ytterligare lagring.

Den här Crémanten har upplevts betydligt piggare förut. Nu en ganska dov, ofokuserad frukt, småkemisk samarinmineral och högst begränsad syra. Egentligen inga större fel men ganska anonymt och opersonligt.

Ny årgång av en liten pärla i sortimentet. Även denna gång enkelt men gott i mörkbärig, småmintig stil med en del torkade örter, viss blommighet och den där smörkolan som vi kanske hade klarat oss utan. Som hand i handske till osso buco med risotto Milanese men trevlig även på egen hand. Rekommenderas igen i sin prisklass.

Parfymen. Man börjar vrida på huvudet och undrar vem som parfymerat sig. Men det är ur glaset det blommar upp. Muscat skulle nog de flesta säga. Men det är Irsai Olivér i glaset. Vi gillar, men efter ett par glas infinner sig mättnaden. Lite som att åka hiss med någon som överparfymerat. Det funkar ett par våningar. Sen vill man ut.

Otroligt druvtypisk och säregen smak med ett överdåd av blommig, tvåliga nyanser. Frukten drar åt det sura/syrliga genom omogna krusbär och citron. I munnen en lite oljighet med rökig mineralkänsla och ytterst lätt ek. Intressant ur ett pedagogiskt perspektiv och associationerna drar åt Retsina eller Viognier. Vissa sväljer, andra vaskar.