Senast provat av vinet Királyudvar Furmint Sec

Fullt ut integrerade smaker och texturer nu. Mandelkubb, mogen citron, rökig mineral, toppnoter av mejram och ramslök. Syrligt, fylligt och helt suveränt gott.

Helt klar för konsumtion. Det är fylligt utan att bli svulstigt. Gul frukt, mogna päron och en hint kryddor. Ekfaten har hanterats med gott omdöme. Skrädmjöl och mineral markerar närvaro och vi smälter av vinet och värmen.

Storslaget och perfekt utvecklat. Fet, smörig smak med tropisk frukt, mineralsälta, lätt touch av popcorn, mandelkubb och botrytisanslag. Fylligt och friskt lättsamt på en och samma gång. Ruskigt lång och kraftfull eftersmak. Det här andas klass. Världsklass närmare bestämt.

Har utvecklats rejält sedan inköp för nästan tre år sedan och bör nog drickas upp nu om våra gommar får bestämma. Det här är ett kraftfullt vin med mycket av allt där druva, ursprung och producent skiner igenom med fet, tropisk frukt, äppelpaj, bivax, mandelkubb, lakrisal, popcorn, kamomillblommighet, rökig mineral och en välavvägd handpåläggning. Det är fylligt och redigt med finfin syra som bär smakerna långt och länge i munnen. Nu ser vi fram emot senare årgångar.

Key lime pie och rostfritt stål. I den ordningen. Och så allt däremellan. Ett otroligt gott och välbyggt vin. Vi kallar det gärna husvinet.

Kvitten, citruspastill, passionsfrukt, bivax, lakrisal. Ja det går att rabbla. Men det primära är den stora njutningen. Det här vinet lämnar inte mycket i övrigt att önska. Det skulle i så fall vara att vi hade fler flaskor i källaren.

Ett magnifikt vin och som vi ser det perfekt utvecklat med fullt integrerad ek och intakt frukt. Här samsas rökig mineral med lätt vidbrända popcorn, citrusfrukt, mandlekubb och kamomill. Hela upplevelsen lindas in i superfrisk syra och bivaxfyllig kropp. Blint gissas det som vanligt på Loirechenin men ursprung och druva utkristalliserar sig med lite luft. Makalöst gott.

Ylle, honung, rökig mineral och gula äpplen för som vanligt våra tankar till Loirechenin. Vi hinner även med ett besök i Jura (den vassa syran) och i Bourgogne (den smörfeta fylligheten) innan druva och ursprung faller på plats. Det finns inte mycket att gnälla på här. Stor koncentration och längd. Finessrikedom och finish. Personlighet och charm. Dessutom lagom utveckling för våra gommar även om framtiden är ljus för resterande flaskor i källaren.

Saffransstinna fisksoppan puttrar på spisen. Då drar vi esset ur rockärmen. Det mesta är sagt om vinet och vi har druckit det nyligen. För kontexts skull kan nämnas att vi på plats i Tokaj i mitten av 00-talet köpte en låda av årgång 2003. Därav det kära återseendet. Jämförelsevis kan sägas att 2011 känns mindre boken i stilen. Mer citruspastill. Men vi känner igen arraktonerna och den fenomenala smakrikedomen. Kul att bolis får in vinet i en sådan perfekt utvecklingsfas. Vinet kan säkert bli ännu mer intressant med ytterligare lagring men vi har svårt att tro att det kan bli godare än så här.

Ljusgul färg. Näsan är fet, något smörig med aprikoser, äpplen och rosenkvitten. I munnen runt och fylligt med fruktsötma, gula citruspastiller, aprikoser och lakrisal. Väldigt typiskt så som vi känner vinet även om ekfatslagringen inte känns lika påtaglig denna årgång. Otroligt gott med längd och koncentration och stor framtid i en bra källare.