Provat från appellationen Setúbal DOC

Frisk och söt smak i fyllig, simmig stil med sultanrussin, aprikoser, rostade mandlar och något kryddigt och blommigt. Överpresterar snarare än presterar. Mycket gott.

Riktigt tajt och knutet direkt vid upphällning. Efter luftning öppnare men fortfarande stramt och ofjäskigt. Inte alls så fruktigt som vi har lärt känna portugisiska viner. Nyansmässigt går tankarna mot sydvästra Frankrike med svarta vinbär, plommon, konserverade körsbär, russin och kakao. Här finns koncentration, längd och struktur för ytterligare lagring. Den petige hittar ett avlägset skimmer av kokta, lite brända toner men det är knappast störande. Ett riktigt bra vin.

En torr och stram upplevelse utan onödigt kladd. Frukten är föredömligt kärv och ackompanjerar den sträva, friska munkänslan väl. En hel del ek men denna bidrar till mörk choklad och rostat kaffe snarare än till vaniljsötma. På minussidan lite stjälkiga, örtgröna nyanser men på det hela småimponerande och absolut i behov av några år på rygg. Här finns balans och koncentration så det räcker och blir över. I nuläget ganska tufft och matkrävande. Blint hade vi nog hamnat i Cahors.

Kräver generös luftig för att släppa loss. Men med tålamod kommer belöningen i en nyanserad bukett. Lakrits och blå blomster varvas med en lätt rökighet. Den friska smaken adderar djup och frukt. Eftersmaken är lång och tanninerna skvallrar om lagringspotential även om vinet är fullt njutbart nu. Bevisligen kan man göra välstrukturerade viner i Portugal och det här exemplaret är härligt ”old school” i stilen och uppvisar likheter med klassisk Bordeaux eller Piemonte.

Orange färg. Spritig, örtig doft med inslag av apelsin, mysk och sherry. Otäck, spritig smak med inslag av hjortron. Ett obehagligt, sjukt, patologiskt vin som saknar friskhet. Defekt?