Lördag den 6 november 2010

Plommonröd färg som närmar sig brunt. Doften är klassisk med inslag av mocka, jord, rotfrukter och köttbuljong. Näsan reagerar lite på en lite kokt, övermogen ton och väcker frågan om vinet är för gammalt. Smaken ger samma intryck, dock med en viss svartvinbärsfräschör. Det här vinet har passerat sin topp för några år sedan varför vi avstår vidare köp. Matchar feta lasagnan på ett bra sätt dock.

Färgen drar mot gröngult. Markerad mineral möter upp, citrus och äpplen följer. Doften är intensiv och fräsch i all enkelhet. Lätt till medelfyllig textur, mineralen markerar men även en angenäm jästnyans mjukar upp, frisk frukt, päron, stenfrukt, oekat vågar vi påstå. Men, efter en stund träder en subtil och angenäm smak av gräddkola fram och skapar drama mellan smaklökar och hjärna. Det föranleder oss att läsa på etiketten. Vinet är ekfatslagrat men lyckas behålla en krispig stil. Bra syra och bra balans ger ett habilt intryck utan att kännas ”billigt”. Okomplext ska sägas. Men ändå köpvärt som okomplicerat matvin, i maten, i kocken och till maten.

Mer druvtypiskt än så här blir det knappast. Sockerdricka, vindruvor och ett uns gul frukt slåss om utrymmet. De slåss inte speciellt hårt dock, vinet är ganska okomplicerat och okoncentrerat. En fin, syrlig, fruktig attack övergår i en något vattnig, lätt mitt och avslutas i ett fint, mjukt, något mineraliskt slut. Okej syror som klarar att balansera den trevliga sötman. Stabilt, intressant och gott men inget att gå i taket för.