Fredag den 25 maj 2018

En flaska varje sommar har det blivit av det här vinet de senaste tre åren. Drick på den unga rena frukten eller spara längre för mer komplexitet har vårt slutomdöme varit. Det finns ingen anledning att ändra uppfattning även om den lätta, skinande, blommiga frukten så sakteliga har börjat nå nästa fas i utvecklingen. Jordiga, höstlöviga och undervegetativa komponenter har börjat leta sig in i det saftiga, bäriga. Trots allt fortfarande riktigt piggt och fräscht utan direkt antydan till dalande formkurva. Bordeaux oavsett appellationsnivå i bra årgångar om sagt var!

Läskande och josigt med überpigg frukt och lätt utveckling. Syrliga körsbär, hallon, druvjuice, godispåse och pepprighet som nästan påminner om dill. Fler markörer som ringar in ursprunget: rost, blod, läder. Riktigt seriös saft och bland det fräckaste vi har druckit från appellationen.

Superfruktig smak med stjölkigt, blommiga övertoner. Frukten är frisk men koncentrerad, nästan köttig, åt det mörkbäriga och örtiga. Tankarna går smakmässigt till malbec även om strukturen såklart är lite annorlunda. Mjukt och friskt med ett något sött avslut. Ett helt okej, till och med gott, vin som i längden blir lite väl enkelspårigt.

Rund, rejäl frukt med päron och honung i fronten. Mineral och diesel kickar in efter hand och syran är fortfarande vass nog att balansera sötman. Tredje och sista flaskan och det känns helt rätt att dricka upp innan tröttheten infaller. Otroligt gott och väl värt en omväg till Deidesheim.

Här finns inte mycket analysera utöver drickbarheten. Vi bjuds i alla fall på päronsplit med en grön örtighet och lätt pepprighet. Ett friskt, lätt och rent vin som slinker ner utan problem på ljumma balkongen.