Provat från appellationen Brouilly AOP

Inte mycket har hänt på ett knappt år. Det här är fortfarande ett ungt, bärigt, stenigt vin i läskande stil med bra koncentration. Vi får violgodis, hallon, blåbär och lakrits. Saftigt snarare är josigt. Riktigt gott i vanlig ordning.

Inget nytt sedan senast. Det här är ett sanslöst gott vin med allt vad vi kan önska av en Bojo; vildhallon, lingonmos, rostigt brunnsvatten, våta mörka stenar, sönderbiten underläpp och något lite rödlilablommigt. Lättsamt i munnen och inga tvek på att dricka redan nu. Top of the line i vår bok.

Ursprungs- druv- och hustypiskt ur i minsta detalj. Rostiga spikar blandas med blodiga stekar, hallon och krossade stenar. Viktlös tyngd och finessrikedom. Storslaget med fin framtid.

Ung, bärig, stenig, läskande smak med bra koncentration. Vi får violgodis, hallon, blåbär och lakrits. Saftigt snarare är josigt. Riktigt gott i vanlig ordning.

I vanlig ordning ett sanslöst gott vin med allt vad vi kan önska oss i vår Bojo; vildhallon, lingonmos, rostigt brunnsvatten, våta mörka stenar, sönderbiten underläpp och något lite rödlilablommigt. Lättsamt i munnen och inga tvek på att dricka redan nu. Top of the line i vår bok.

Kraftfull, mörkröd färg. Stor, mullig, fruktig doft. Saftig, mineralisk smak med hallon, blåbär och jordgubbar samt viss animalitet, främst kött. När tempen går upp möts vi av värmande alkohol, lite bränt och småkokt. Det stör lite men allt annat i vinet är så pass gott att vi bortser från det.

I vanlig ordning underbart med massiva mineraltoner uppblandat med hallonyoghurt, lite köttigt och lagårdstoner. Väl utvecklat nu med småtorkat genom tranbär och läder. Egensinnigt nog att trollbinda och lättillgängligt nog att klunka. Blod. Sten. Rost.

Nyligen provad och i behov av en second opinion. Kanske en vitalare flaska än den förra då vi får en lite fräschare och något svalare upplevelse. Procenten märks dock av så klart och frukt och mineral tillåts inte riktigt skina igenom det lite tunga och brända. Klart njutbart trots allt med tydliga vibbar av adressen. Förmodligen inget för källaren. Sista skvätten kapsejsar ganska rejält efter att ha luftat i flaskan över natten.

Njaeeh. Det är nog första gången ett Lapalu-vin inte övertygar. Det är för obalanserat i och med den höga alkoholen som verkligen märks av. De friska och läskande saker vi brukar få i glaset lyser med sin frånvaro och istället dominerar närmande Amaroneliknande aromer som romrussin. Inte kul.

Friskt med generösa mängder hallon, vinbär, körsbär och klarbär. Över lag balans och elegans samtidigt som det finns kraft och koncentration. Kanske inget för källaren men det här vinet var oväntat bra just nu.

Friskt med generösa mängder hallon, vinbär, körsbär och klarbär. Över lag balans och elegans samtidigt som det finns kraft och koncentration. Kanske inget för källaren men det här vinet var oväntat bra just nu. Vi behöver snarast prova igen för att verifiera.

Premiär för årgången av vinet och det finns verkligen inget att klaga på. Ursprungs- druv- och hustypiskt ur i minsta detalj. Rostiga spikar blandas med blodiga stekar, hallon och krossade stenar. Viktlös tyngd och finessrikedom. Storslaget med fin framtid.

Ljusröd färg med orangeblänk. Klart stalligt med färska och torkade hallon. Viss svärta och tyngd i vinet men omisskännlig adress. Ruskigt bra, ja så pass bra att den djupare analysen uteblev.

Omedelbart god och drickklar trots den seriösa attityden. Rödbärigt såklart men med tydlig, insprängd mineralitet. Blod, järn, rost, mosade hallon inlindat i kanelsträvhet. Makalöst gott och samtidigt analysvänligt. Suveränt hanterat i den svåra årgången. Kanske inget lagringsobjekt utan snarare fin nu på egen hand eller till en bit välskuren brie.

Frekvent provat senaste året och intrycken består såklart. Blodigt, rostigt, syrligt och granitmineraliskt med lingondricka som piggar upp. Det här är ett urtypiskt vin med vitalitet och fräschör. Komplext, koncentrerat, seriöst. Stort.

Årgångstypiskt genom russinglöggigt med lite kokt och torkad frukt. Mint, blåfrukt och örtbeska tynger ytterligare. Blint funderar vi på fellagring vilket säger en del om det varma året. I bakgrunden hittar vi mer typiska toner av rödbärigt, rostigt och köttigt. Synd på så fina vingårdar.

De syrligaste violgodisarna möter lingondricka, rostiga spikar, blodig läpp och våt granit. Lent och fint sammansatt nu med härlig intensitet och längd. Komplext men inte komplicerat. Seriöst men lekfullt. Snudd på så gott ett vin kan bli i vår bok. Makalöst bra.

Unikt och snyggt som vanligt från Lapalu. Sötsyrliga skogsbär och våt asfalt.

Mörkröd färg mot det lila. Ung, bärig, lite stjälkig, örtig näsa med busiga hallon- och lakritsbåtar, violpastiller och Proviva hallon och björnbär. Småstökig. ungdomlig smak och struktur med fukten främst. Rejält sötbärig med örtbeska och stenighet som styr upp komplexiteten. Syra och tanniner borgar tillsammans med härlig koncentration för lagring. En god årgång av vinet som kommer bli ännu godare med tid.

Jordiga soldränkta jordgubbar och rökig mineral i expressiv och lättgillad stil.

Descombes Brouilly '16 levererar omisskännlig parfymerad granit. Vi får även sötsyrliga bär och lakrits. Den våta gårdsplanen är krattad. Det är så rent och snyggt och fullt drickbart nu att vi inte kan önska mycket mer av en Bojo, eller för den delen vilket av vin som helst.

Något utvecklad med körsbär, lakrits, jord, underbar parfym, grus, rostigt järnspett, kött och sandelträ. Otroligt innehållsrikt alltså med skön, mjuk drickkänsla och syror som bär upp. Lagom utvecklat för våra sinnen och kanske ännu lite godare i en yngre fas.

En av de bästa Bojo vi kan dra oss till minnes. Skogens mognaste bär marinerade i mineral. Mums.

Finfin utveckling där den primära frukten har mattats något till förmån för rost, läder, blod och småbittra rostiga spikar. Bärigt i förgrunden dock som drar åt det lila med vildhallon och violgodis som tydligaste associationer. Och visst är det något parfymerat också? Rökelser? Runda tanniner och syrlig syra ger tillsammans med komplexitet en oroligt intressant upplevelse. Att vinet är förföriskt gott gör inte saken sämre.

Kryddigt och saftigt med bra tanninavtryck. Årgången ger som sig bör lite mer tyngd och svärta åt vinet men i grunden är det ett härligt och komplext vin med det rödbäriga, rostiga och blodigt köttiga som vi är vana vid. Framförallt är frukten riktigt läcker trots det lite udda och otypiska.

Körsbärsröd färg. Stenigt och rostigt på näsan med bär, kryddor och naturligt lantliga toner. Smaken är lätt men med tyngd och struktur. Bärigt, dassigt och järnspikigt. Violgodis och hallonbåtar med bidrar med livligt bus. Ruskigt gott och välgjort med struktur nog för långlagring. Fantastiskt klunkigt redan nu dock.

Härligt jordgubbs- och hallonaktig med hintar av vanilj, granit, körsbärsnickel och färsk basilika. Seriös lättsamhet att avnjuta i stora, avkylda klunkar.

En kraftfull, mullig, varm och småsöt version av Descombes annars så suveränt eleganta Brouilly. Här finns körsbär, torkade örter, rostiga spikar uppburna av en okej syra som inte direkt utstrålar energi eller fräschör. Inte på något sätt dåligt, tvärtom riktigt gott om man vänjer sig vid stilen.

Inte mycket som hänt under de första tre åren. Det är hallon och asfalt och precis så fruktpackat och generöst gott som vi är vana vid.

Otroligt god och len smak utan några som helst störande moment. Man får vad som förväntas med druvan och ursprunget men med en personlig touch. Ungt, friskt, syrligt och kryddigt med röda bär, granitmineral, rostiga spikar. Ett superbt vin som dricks fint redan nu.

Uppväxt på rosa granit. Man kan nästan känna hur rosa granit smakar; kvitten, röda vinbär och våt asfalt. Ungt, friskt, syrligt och kryddigt. Otroligt gott.

Lite mer rejäl och generöst fyllig än vad vi är vana vid från producenten och regionen. Verkligen gott om man är ute efter lite stöddigare Bojo där kraft och stor frukt går före elegans och transparens. Anslaget är kryddigt och lite fatigt med mörk frukt och lätt örtighet. Trots viss tyngd är vinet mjukt och friskt och sitter som en smäck till Camemberten. Ett mycket stabilt även om andra årgångar har känts lite mer spännande och finessrika.

Rost, rosor, funk, blod och granit. Lätt och klunkig men seriös och otroligt intressant smak. Naturvinskänslan är tydligt närvarande. Ingen panik men dricks suveränt just nu.

Sanslöst bra gamay där graniten talar till oss, bara lätt filtrerat genom mosade röda bär, syrligt violgodis och rostiga spikar. Parfymen som når näsa och gom påminner om granndruvan i norr men det sammanlagda uttrycket är tydligt vad gäller ursprung och handlag. Låt oss se till att det alltid finns ett gäng drickfärdig Lapalu i källaren.

Läskande och josigt med überpigg frukt och lätt utveckling. Syrliga körsbär, hallon, druvjuice, godispåse och pepprighet som nästan påminner om dill. Fler markörer som ringar in ursprunget: rost, blod, läder. Riktigt seriös saft och bland det fräckaste vi har druckit från appellationen.

Ung, bärig och stenig smak med små, fina tanniner och läskande syra. Lingon, skogshallon och violer möter fint upp en liten men energisk granitmineralbeska. Ingen direkt kartighet eller örtighet, snarare jorgubbssötma (den där svenska jordgubbssötman som på en och samma gång är syrlig och söt), samt en mild lakritston i eftersmaken. Otroligt gott och inte helt okomplicerat i löjligt lättgillad stil. Kan såklart sparas ett tag till men det ser vi ingen egentlig anledning till.

Det har egentligen inte hänt så mycket med det här vinet sedan vi testade det för sju månader sen. Vi får fortfarande en supersmarrig upplevelse med röda bär, läcker parfym och stenig mineral, alltihop förpackat med en lingonfräsch syra och naturlig fruktkoncentration. Balans och harmoni är ledorden och den saftiga stilen i kombination med den modesta alkoholen gör det här till ett sällsynt lättklunkat vin. Kan säkert lagras länge för den som vill men vi känner verkligen att det kommer att bli svårt att hålla tassarna borta från resterande flaskor.

Lingonröd färg, oväntat tät. Doften är som väntat ungdomlig och rödbärig med inslag av örter, rökig mineral och något som kan liknas vid parfymerad hudkräm. Vi som gillar högklassig Gamay går såklart igång på det här. Smaken är underbart fräsch och violblommig i en stil som påminner om Pinot noir eller Nebbiolo dock med ett helt eget uttryck. Söta, röda bär möter saltlakrits och rostigt järn på ett snyggt sätt, alltihop mot en välstrukturerad bakgrund av hög syra, småsandiga tanniner och god fruktkoncentration. Ett ruskigt bra vin helt enkelt, och jäkligt gott. Bra nu men utvecklas säkert positivt under fem, ja kanske tio, år i en mörk, vältempererad källare. I sin prisklass och genre helt fantastisk.

Vi möts direkt av en riktigt mineralstenig upplevelse som tätt därpå övergår i syrliga, mörka körsbär och en lätt nyans av läder. Strukturen är riktigt stabil med fin syra och bra tanniner som backar upp. Balansen är total och är man en sucker för bra Gamay springer man givetvis och köper en låda av det här. Supergott redan nu men kommer garanterat att utvecklas positivt under lång tid i en bra källare.

Tunn, klar, röd färg med orangea inslag. Medelstor, ren, avrundad doft med inslag av viol, trä, jordgubbar, jord, rova, rotfrukter. Medelfyllig, frisk, torr smak med viss komplexitet och inslag av hallon, körsbär och ceder. Ett fruktigt, kraftfullt och välgjort vin med viss anonymitet.

Röd eller hallonröd färg. Stor, ganska nyanserad, ungdomlig doft med inslag av röda bär, mogna jordgubbar, polkagrisviol, cederträ, rotfrukter, hallon, blåbär. Lätt, mjuk smak med mycket syra och viss kärvhet. Inslag av röda bär, jordgubbe, hallon, körsbär, smörkola, söta, kokta rotfrukter. Välbalanserat och harmoniskt.