Senast provat av vinet Masi Amarone Costasera

Oväntat parfymerad och elegant. Visserligen fyllig och småeldig men helhetsintrycket är ändå hyfsat svalt, torrt, mjukt, mineraliskt och lätt. När flaskan avtäcks känns portvinstoner och fruktsötma såklart men innan dess går tankarna både till Bordeaux och Douro. En upprättelse för Amarone. Gott.

Här en -07 Magnum Amarone som vi fick i present för några år sedan. Fruktkaka med torkad aprikos och svart kaffe med en skvätt Kirsberry. Alkoholen i sans och vinet i balans. En fin utveckling. Lite väl söt för våra smaklökar men matchar balsamico och parmesanhyvlade rostbiffen.

Färgen är närmast svart i mitten och röd utefter kanterna. Doften är stor från början och ger med luftning lager av mörk frukt och moreller, blyertspenna och kaffe latte, och kärleksmums. I munnen ligger vinet rejält fylligt men syrorna balanserar upp den fruktsöta och alkoholtunga kroppen. Vinet blir aldrig jolmigt även om sötman är på gränsen av vad vi klarar av. Det finns en fin cigarrlåda i det långa avslutet som andas lyx. Man har inte snålat med ekfat eller i vinifieringsprocessen. Helhetsintrycket blir trots allt ospännande och vi avstår återköp även om årgången anses stor och vinet råkar komma som tillfällig gäst på Bolis just nu.

Rödbrun färg. Övermogen, murrig, lite kokt doft med inslag av Coca cola, svamp, burktomat, chark och tjära. Smaken är övermogen, dock med viss komplexitet, med syrlig körsbärssyra och lite alkoholeldighet. Smaknyanserna drar åt Dr Pepper, russin och pepparkakor. Kanske en taskig årgång att långlagra, eller helt enkelt fel lagringsförhållande, oavsett så är det här ett alldeles för gammalt och övermoget vin.

Den röda färgen är fortfarande tät men en utvecklingskant kan skönjas. En totalt sammansatt doftkompott av skog, mossa, svamp, portvin, läder, stall tryffel, chokladdoppade russin och memma möter sensorerna. Vi anser smaken närmast löjligt sammansatt och komplex: te, portvin, tobak, renlighetspolishmedel, vulkanisk mineralfriskhet, jord, multna löv, tobak och chokladdoppade russin. Samt memma. Ett kryddigt glöggvärmande avslut. Vinet är verkligen mycket av allt men har en egen stil och elegans. Vi finner en utsökt kombo i entrecoten som serveras till smörstekta kantareller med parmesanspån samt hasselbackspotatis.

Mörkröd färg. Utvecklad, lite kokt, ofokuserad men elegant och finstämd doft med inslag av rosor, russin, soltorkad tomat, ost, nyponsoppa, lakrits, buljong och Madeiravin. Utvecklad, frisk, med viss strävhet. Inslag av russin, grillad tomat, choklad, lakrits, viol, moreller, rotfrukter, körsbär och vulkanisk mineral. En enorm smak följer på en något klen doft. Koncentrationen får tala i eftersmaken - som att dricka en Autobahn: bred och rak utan hinder. Vinet känns redan något "over the top" och vi saknar lite av den generösa frukt som karaktäriserar ung Amarone. Kan det vara årgången som spökar eller flasklagringen? Fungerar dock fint till färsk pasta med fet renskavs- och trattkantarellsås

Mörkröd, kraftig färg med tegelnyans. Ren, animalisk, komplex doft med inslag av russin, tydlig svamp och hö. Något knuten doft i början men utvecklas vid luftning. Fyllig, frisk, eldig, sträv smak med inslag av muskot, ek, svamp, moreller, ceder, plommon, Madeira, tryffel, pomerans och Potvin. Mycket lång, elegant, djup smak. Ett stort vin, kanske med något klen syra. Vi vill även ha ännu mer romrussin i den mörka chokladen.