Senast provat av vinet Dolcetto d'Alba Cascina Disa - Elio Sandri

Sandris Dolcetto har det där extra lagret av osötad fruktkompott som vi alltid faller för. Även en tydlig malolaktisk smak av youghurt visar upp sig. Lägg till en ståltank som smakar ståltank och vi hjular ikapp med den hemsnickrade pizzan.

Precis lagom oinställsam. Syrlig frukt möter oregano. Ett pizzavin i dess mest positiva bemärkelse.

En jättefin Dolcetto med pigg mörk frukt och jordiga örter. Slinker ner väääldigt lätt.

En rivig och ganska kraftfull dolcetto med viss utveckling. Frukten är fortfarande pigg men börjar mjukna och byta skepnad. Läder och tobak bidrar till mognad men tanninerna är fortfarande stabila så det är verkligen ingen brådska. Mörka, småbittra bär, dammig grusväg, torkade örter, svarta oliver och mörk choklad. Nyanserat, gott, stabilt hantverk. Något av en oslipad diamant.

Härligt blåfruktig, lite örtig, och mycket italiensk i karaktären. Formligen skriker efter en napolitansk pizza.

Härligt tjurig och kärv med sura, mörka bär, våta stenar, färska örter och aska. Fina tanniner och friska syror bär upp. Gott och lite lagom komplext/enkelt.

Lätt och fin i klunkig stil om man inte räds det brettiga anslaget. Annars allt vad som förväntas av kvalitativ dolcetto; grus, mörka bär, smånafsiga tanniner, alla tänkbara köttgryteörter och lingonsyrlig syra. Och som sagt: en rejäl stallton (som delvis luftar loss). Kul, gott, välgjort, personligt, egensinnigt, fokuserande och engagerande.

Vi gillar verkligen när dolcetto uttrycker sig så här lättsamt och omedelbart. Det är initialt lite stall som vädrar bort; sedan blir det röda körsbär och asfalt med lite sälta av typ lakritsrot. Det finns smågrusiga tanniner som säkert borgar för lagring några år; men vinet rinner lätt och friskt nu.

Seriös druvjuice, kanske det bästa vi har provat av druvan, med lager på lager av mörka och röda, solmogna bär, mjuk örtighet, kryddighet och syrliga apelsinsyror. Alltihop förpackat i en drickvänlig, saftig stil utan alltför tungkrullande tanniner. En rejäl stallighet smyger sig skamset bort med luftning och släpper fram den härliga körsbärsfrukten. Storartat och framförallt förföriskt gott.