Senast provat från appellationen Dolcetto d'Alba (DOC)

Sandris Dolcetto har det där extra lagret av osötad fruktkompott som vi alltid faller för. Även en tydlig malolaktisk smak av youghurt visar upp sig. Lägg till en ståltank som smakar ståltank och vi hjular ikapp med den hemsnickrade pizzan.

Precis lagom oinställsam. Syrlig frukt möter oregano. Ett pizzavin i dess mest positiva bemärkelse.

En jättefin Dolcetto med pigg mörk frukt och jordiga örter. Slinker ner väääldigt lätt.

Öppnar ganska svagt i glaset med källarton och fadd frukt. Återhämtar sig snyggt med luft genom sura körsbär, klarbär, röda vinbär, svenska jordgubbar och färska örter. Friskt och rent med fokus på bär och syra. Lite tjurigt och kärvt precis som vi vill ha det. Riktigt gott även om andra flaskor har levererat mer djup och komplexitet. Fantastisk till pannbiffen med lök och snuskigt gräddig sås.

Mörkbärigt och örtigt i lite syrlig, tjurig stil med tanniner som känns men knappast är vassa. Medelfylligt och väldigt fint balanserat med låg alkohol vilket bidrar till den eleganta, lena känslan. Knappast någon utveckling att tala om. Precis så här ser vi gärna vår dolcetto.

En rivig och ganska kraftfull dolcetto med viss utveckling. Frukten är fortfarande pigg men börjar mjukna och byta skepnad. Läder och tobak bidrar till mognad men tanninerna är fortfarande stabila så det är verkligen ingen brådska. Mörka, småbittra bär, dammig grusväg, torkade örter, svarta oliver och mörk choklad. Nyanserat, gott, stabilt hantverk. Något av en oslipad diamant.

Inte mycket har hänt med det här vinet efter ett par år på rygg. Det är fortfarande ett härligt, bärigt vin med en lite grusig tanninstruktur där lingon, körsbär och våt asfalt framträder tydligast. Gott och fräscht fortfarande med fortsatt potential.

Härligt blåfruktig, lite örtig, och mycket italiensk i karaktären. Formligen skriker efter en napolitansk pizza.

Nyplockade lingon och regnvåt skogsväg. En lätt mineralsälta. Tanninerna sammetslena. Saftigt och mjukt. Fantastico! Drick opp och njut om ni har flaskor kvar.

Härligt tjurig och kärv med sura, mörka bär, våta stenar, färska örter och aska. Fina tanniner och friska syror bär upp. Gott och lite lagom komplext/enkelt.

Lätt och fin i klunkig stil om man inte räds det brettiga anslaget. Annars allt vad som förväntas av kvalitativ dolcetto; grus, mörka bär, smånafsiga tanniner, alla tänkbara köttgryteörter och lingonsyrlig syra. Och som sagt: en rejäl stallton (som delvis luftar loss). Kul, gott, välgjort, personligt, egensinnigt, fokuserande och engagerande.

Vi gillar verkligen när dolcetto uttrycker sig så här lättsamt och omedelbart. Det är initialt lite stall som vädrar bort; sedan blir det röda körsbär och asfalt med lite sälta av typ lakritsrot. Det finns smågrusiga tanniner som säkert borgar för lagring några år; men vinet rinner lätt och friskt nu.

Kryddigt och syrligt med rödbärighet, lättrökt chark och en jordig ton. Bärigheten drar åt körsbär, krossade blåbär och hallon. Tät smak men inte tung. Bra längd och tanninstruktur. Överlag mycket välgjort och ruskigt gott utan att vara superkomplext.

En oväntat robust dolcetto i glaset. Det är sötmogna blå plommon i förgrunden och söt lakrits i bakgrunden. Avslutet drar mot snus och en rökpuff. Ovanligt fyllig för dolcetto. Den skiljer sig dramatiskt från till exempel Principianos slanka dolcetto av samma årgång som vi provat nyligen. Tvingas vi välja väljer vi nog den lättare stilen av druvan, men Massolinos variant sitter som en smäck till fredagspizzan.

Nyligen provad och inget särskilt har hänt. Ingen direkt flaskvariation heller. Det här är lysande lingondricka med röda bär, stenig mineral, påtagliga tanniner och nästan sträva syror. Saftig, torr munkänsla och förmodligen struktur för längre lagring än vi anar. Fantastiskt bra.

Cavistelådan med Principianos viner anländer och vi är snabba att poppa Dolcetton. Och vi kan egentligen kopiera noterna från årgång '15. För det är lätt, bärigt och med en lite grusig tanninstruktur även av den här årgången. Tänk lingon, körsbär och våt asfalt. Gott och fräscht. Kan säkert ligga till sig något år för att slipa de syrliga syrorna lite, om man vill.

Det här är drickglädje från början till slut. Vi misstänker att det är en generös årgång eftersom vi upplever en ovanligt fyllig Dolcetto. Juiceig och saftig så det förslår töms flaskan i ett nafs. Vi hinner notera mörka bär och lingon, lite typisk viol, och en återhållen anstrykning av ekfat. Mycket gott och ett vin som alltid bör finnas hemma på kylning.

Vinet ligger tätt blålila i glaset. På sniffen får vi en mörk frisk frukt, en rökig mineral och en aning jästig skumbanan. Jordig rentav efter en stund. Hade gissningarna varit i blindo hade tankarna gått mot Beaujolais. Men vi är i Piemonte, av allt att döma de svalare delarna. Eller så är årgången väldigt lyckad. Vuxensaft. Gott så.

Lingonsyrligt med småtaggiga tanniner och bra längd. Violer, våta stenar och lätt animalitet adderar komplexitet och personlighet. Drickbarheten är total men det skulle nog inte skada med ett par års avrundning i en bättre källare. Vi ska dock inte sväva iväg; det här är i grunden ett enkelt och funktionellt vin, dock ytterst välgjort och med tydlig riktning och du lär knappast hitta ett bättre vin för dryga hundringen på den statliga vinshopen.

Seriös druvjuice, kanske det bästa vi har provat av druvan, med lager på lager av mörka och röda, solmogna bär, mjuk örtighet, kryddighet och syrliga apelsinsyror. Alltihop förpackat i en drickvänlig, saftig stil utan alltför tungkrullande tanniner. En rejäl stallighet smyger sig skamset bort med luftning och släpper fram den härliga körsbärsfrukten. Storartat och framförallt förföriskt gott.

Röd färg med blå ton. Stor, fruktig, blommig, ren doft med viss sötma och inslag av mörka och röda bär och chark. Mycket frisk, fyllig, mjuk, blommig, fatig smak med örtig kärvhet och inslag av tjära. Ett friskt och fräscht vin med vass syra. Viss komplexitet men något ungdomlig med oharmonisk struktur.