Provat från appellationen Vino d'Italia

Här har vi vin i sin enklaste form. Lite gul frukt av obestämt sort och lite limesyrligt. Hyfsat rent i smaken men klent och med en mousse som klingar av snabbt. Tänkt som drinkingrediens men var såklart tvunget att genomgå en liten analys.

Körsbär, lingon och höstlöv på våt asfalt för tankarna mot Bojo, men det är Vespolina från 2017 i glaset. Peppriga tanniner bjuder på lagomt motstånd. Riktigt gott till charkbrickan och fortfarande på rätt sida av mognadsfasen.

Rödbärig med rökigt mineraliska bakgrundsnyanser. Lätt violblommighet och småfunkigt förgyller. Texturen är lätt och sammetslen med friska syror och en alkohol som värmer utan att sticka iväg. Sammansatt, harmoniskt och mycket gott.

Örtig, rödbärig, ungdomligt sträv med läskande syror och torr munkänsla. Blodapelsin, vitpeppar, mineral och något animaliskt kompletterar. Ett mycket intressant och gott vin.

Inget roligt vin med fadd, suddig frukt och klen syra. Lite gråpäron, mandel och citrus gör ingen glad när det packetteras så här taffligt. Svag bubblighet dessutom.

Ett lätt, fruktigt och lite blommigt vin med fatkaraktär. Ljusa nyanser av citrus, honungsmelon och päron. Inget att analysera här.

Körsbär, grus och mineralsälta. Lite dammig känsla drar ner helhetsintrycket. Bra tanninbett fortfarande men frukten svajar lite. Mörkbärigt med violpastiller, örtmintighet och saltlakritssötma. Ett enkelt, läskande vin som passar kanonbra till pizzan men inget att analysera sönder eller förundras över.

Läskande, saftigt och smått utvecklat med diverse bär, örter och en lätt stallighet. Struktur nås genom tät frukt, pigga syror och ett lätt tanninbett. Ett härligt vin med intressanta smaknyanser.

Så otroligt lättklunkat att vi får kika på våra tidigare notater av samma vin. Och visst finns det en liten sötma som vore det en Beaujolais i ett någon varmare klimat. Men det stör oss absolut inte i det här sammanhanget. Det är bärigt och saftigt för hela slanten. Lite av höstens vin rentav.

Nyligen provat och upplevelsen är liknande. Det som skiljer är att vi denna gång uppfattar en liten men tydlig sötma i smaken. Inget som stör men annorlunda. En naturlig, brettig känsla är också nytt vilket adderar intresse. Annars en lätt och saftig munkänsla men ändå välstrukturerat genom läskande syror och närvarande tanniner. Vi hittar en bärighet som pendlar mellan det röda och det blå. Vi landar mer i blåbär än i hallon även om båda är framträdande. Lite kvistar och blad från bären är också närvarande. Småkryddigt och -örtigt genom salvia och svartpeppar men den mjuka, fräscha fruktigheten står ändå i centrum.

Lätt och saftig munkänsla men ändå välstrukturerat genom läskande syror och närvarande tanniner. Vi hittar en bärighet som pendlar mellan det röda och det blå. Vi landar mer i blåbär än i hallon även om båda är framträdande. Lite kvistar och blad från bären är också närvarande. Småkryddigt och -örtigt genom salvia och svartpeppar men den mjuka, fräscha fruktigheten står ändå i centrum. Ett kanonvin helt klart som inte kommer bli sämre av några års lagring.

Fruktigt och friskt med viss sötma i avslutet. Rent och fräscht med enkla nyanser av blodapelsin, smultron och mjuka örter. Gott välkylt men inte mycket att orda om.

Här den för oss nya bekantskapen Frappato blandad med Nerello Mascalese. Vi får ett rejält stallbesök till en början. Sedan en stor kartong Engelsk lakritskonfekt. Frukten är soligt sötmogen. En liten blyertspenna dyker upp på vägen, och vi tolkar det som mineralitet, innan den typiskt italienska körsbärskärnan stramar upp bygget. Lite rustikt och svingott. En randanmärkning för den lite eldiga munkänslan som kan bero på en varm årgång. Men det är inte något vi bryr oss om. Så dags är flaskan slut. PS. Kanske världens snyggaste retrotetikett.

Vi är alltjämt nybörjare på det här med helt osvavlade viner. Det som kallas naturviner. Och hela den biten. Men vi börjar få grepp om vissa karaktärsdrag som ändå kan sägas vara en gemensam nämnare. Vi får här rostigt brunnsvatten och äppelcidervinäger. Just sånt som vi känt i många röda naturviner. Det går dock aldrig till överdrift. Eller så börjar vi vänja oss. Vi får också en enorm friskhet och en syra som griper tag. Och frukten är åt det syrliga hållet med tranbär och körsbär. Ger man lite tid åt vinet belönas man med lätt florala övertoner. Lite blyertspenna stramar upp. Vinet är sammanfattningsvis lätt, mycket friskt, knastertorrt och komplext. Och gott. Stark rekommendation.

Röd, lite genomskinlig färg. Kokt, örtigt grön, inte helt angenäm doft med inslag av kaffe och choklad. Kokt, jordig, grön doft med inslag av röda och mörka bär, russin, läder och burktomat. Känns gammal, trött och unken. Vi skyller på årgången.