Senast provat av vinet Beaujolais Villages Nouveau Jean Claude Lapalu

Ah, den där hustypiska skitigheten bland de fläckfria röda, mosade hallonen, lingonen och klarbären. Granitmineraliskt, rostigt, blodigt och med en härlig lakritspuff. Här finns mycket att hämta för den analyssugne trots ett lättsamt anslag. Otroligt gott och inte tillstymmelse till överlagring.

Granitstenig och bärigt med en lätt animalisk funkighet som drar mot läder. Vi får även lite lakrits och örtbitterhet. Verkligen inte utan komplexitet men framförallt väldigt god. Ingen direkt brådska att dricka upp denna årgång även om vi förmodligen kommer göra det inom kort.

Funkig lingondricka med grusigt anslag. Härligt, ärlig, grumligt och spretigt med hallon, rostig brunn och örter. Balans får ge vika för karaktär och personlighet, Ett härligt vin på uppstuds eller senare. Snart november igen.

Köttig, blodig, örtig, ja närmast Rhônesk i stilen. Vi hittar en lätt animalitet och mineraliska toner. Bärigheten har tagit ett par steg tillbaka till förmån för vuxnare nyanser. Här känns det som solklart drickläge innan något går sönder. En finfin upplevelse just nu.

Viol och blodigt kött. Precis som vi vant oss vid. Bär och granit. Kanske rentav vår favorit-nouveau. Mår alltid bra av ett par år i viloläge. Knappt halvvägs mot toppen nu alltså. Siar vi.

Köttig, blodig, örtig, ja närmast Rhônesk i stilen. Vi hittar en lätt animalitet och mineraliska toner. Bärigheten har tagit ett par steg tillbaka till förmån för vuxnare nyanser. Här känns det som solklart drickläge innan något går sönder. En finfin upplevelse just nu.

Otroligt god nu efter dryga året på flaska. Det vildaste har stillat sig och vinet har gått ihop fint. Kanske kan till och med en viss utveckling skönjas bland de fortfarande friska hallonen och lingonen. Ett saftigt vin i lätt stil med den hustypiska animaliska touchen. Ett måsteköp varje år.

Efter luft väldigt hustypiskt vågar vi säga; ungt och bärigt såklart med krossad granit och funkiga/animaliska undertoner. Som vanligt en seriöst strukturerad saft som kommer att hålla ett bra tag och utvecklas fint i en vettig källare men framförallt är det väldigt gott. En låda av det här vinet är verkligen inte orimligt varje tredje torsdagen i november.

Funkigt, mjölkgrumligt, rödbärigt och jordigt. Lätt bubblighet och helt mjukt och lent såklart. Smakar på pricken likadant som vid släppet för 18 månader sedan. Lagring har varken gjort till eller från alltså. Riktigt gott om man gillar stilen.

Ingen märkbar förändring mot det purfärska vinet för fyra månader sedan. Fortfarande rödbärig och läskande med fräsande syror, snyggt uppbackat av steniga toner och bonnig funk. Så lättsamt och samtidigt seriöst. Det här blir fint lite lätt kylt på vårsolig balkong.

Lapalus Nouveau känns betydligt mer drickfärdig direkt än Foillards version. Här spritter det om röda bär och stenar med en lätt anstrykning av naturvinsfunk. Lättsamt men välgjort och seriöst. Vi dricker och sparar.

Lagringpotential på Beaujolais Nouveau? Minst två år törs vi påstå. Det är lite dammig doft inledningsvis men snart får vi apelsin och aprikos (!) följt av söta hallon. Sötlakrits och Cola följer. Riktigt gott och läskande med en spritzig känsla.

Från första klunk njutbar i mjuk, frisk, josig stil med röda bär och stenbesk mineral. Provad nyss och omdömena består. Det här är ett stabilt och gott vin. Inte jättekomplext men heller inte jätteokomplext.

Färgen skvallrar om Bojo. Doften skvallrar om, eh... äggamök. Det tar faktiskt så många timmar att lufta bort odören att vi är nära att föra in vinet på kontot för skadade viner. Men så dags släpper det och vi belönas med både jordiga och saftigt rödbäriga nyanser. I smaken får vi smultronyoughurt och granit. En liten sprits på tungspetsen. Inte stort. Men heller ingen bagatell. PS. Vi öppnade en ny flaska dagen efter. Då betedde sig vinet helt annorlunda. Omedelbar frukt och mineral. Ingen odör. Tankarna for mer åt en kryddig Nya världen-pinot. Flaskvariation sa Bull.

Hallonröd färg med viss mjölkighet. Doften är rejält reduktiv direkt ur glaset men besinnar sig med luft och öppnar upp unga, jordiga, mörkbäriga nyanser med stenar och undervegetation. I munnen får vi en kolsyrafräsig upplevelse med ett uns jästighet där smultronyoghurt, gräs och granitbesk mineral håller intresset uppe. Det här är ett lättklunkat och saftigt vin med fräschör och viss komplexitet. Inga problem att lägga undan några flaskor ett år eller två. Gott men helt klart snäppet under Foillard i nivå.