Lördag den 12 september 2009

Ett flertal gånger har vi sågat alldeles för ung Bordeaux för att vid ett senare tillfälle hylla samma vin. Bordeaux, billig som dyr, behöver tid för att öppna upp sig. Här har vi dock extremt svårt att tänka oss att något revolutionerande ska kunna hända. Château Seguin känns alldeles för klent för att orka med någon vidare lagring. Vinet är ungt och snålt, visserligen med viss elegans, men det saknas rejält med substans och koncentration. Gillar man bäriga, lite gräsiga, ungdomliga viner med inslag av svarta vinbär, mynta och ceder så gör det inte ont att dricka detta vin. Rekommenderas i så fall till mat. På egen hand blir det lite väl minimalistiskt.

Ett av de mer generösa vinerna i sin genre och prisklass. Här samsas aprikoser, citronmarmelad, med den sötaste honung. Resultatet är ett simmigt, generöst fruktigt, extremt sött, men också friskt vin med total avsaknad av balans och elegans. Ett litet glas av detta då och då borde få vem som helst på gott humör.

Här kan man bocka av de flesta Cabernet franctypiska nyanser: gräs, grön paprika, svarta vinbär, kaffe, färska örter. Vi hittar också lite maffigare, fetare toner av choklad, kaffe och rostad ek. Ett gott hantverk där man har lyckats kräma på lite fyllighet till den vackert slanka och förnäma druvfruktigheten. Fint balanserad alkohol och syror. När Argentina gör så här härligt drickfärdiga viner är vi nöjda.

Arketypisk Cabernet från nya världen. Svartvinbärssylt och vaniljiga ektoner. Alkoholfylligt men klen kropp. Platt syra och övermogen frukt. Möjligen är det den överdrivet stora andelen Petit verdot som sänker vinet. Detta får bli en påminnelse om att det ofta är långt mellan Argentina och Bordeaux. Rekommenderas ej.