Senast provat från appellationen Villány

Frisk och fräsch ståltankad olaszriesling. Vinet är mineraliskt med inslag av päron, mandel, lakrisal och stålull. Fet, fyllig, rik och generös i gommen med fin balans. Känns toppen att dricka ungt.

Varmt och maffigt med storslagen, sötaktig frukt. Trots detta upplever vi att vinet har lugnat ner sig något och blivit mer sammansatt och harmoniskt jämfört med provning för tre år sedan. Mörkt och mulligt med otrolig koncentration och längd. Den trägne kan spara längre för ytterligare vinning.

På egen inrådan väljer vi att dricka upp årgången, något som kanske inte hade varit helt nödvändigt då den här flaskan känns riktigt vital. Vinet kunde ha legat längre men känns kanske trots allt lagom utvecklat nu med något avrundade tanniner, kanderad frukt och integrerad ek. Stilen är totalmaffig med vanilj och tobak från faten, kraffull frukt som närmast för tankarna till Napacab, samt en rejäl fyllighet genom viss sötma och påtaglig alkohol. Gillar man stilen är det här närmast ett stort vin.

Lagom utvecklad nu med något avrundade tanniner, kanderad frukt och integrerad ek. Stilen är totalmaffig med vanilj och tobak från faten, kraffull frukt som närmast för tankarna till Napacab, samt en rejäl fyllighet genom viss sötma och påtaglig alkohol. Gillar man stilen är det här närmast ett stort vin. Frågan är dock om det inte är läge att dricka upp redan nu när drickfönstret är på vid gavel. Vi ser en risk i att längre lagring slutar i ekbitterhet och alkochock. Vinet klarade inte en natt i halvtom flaska särskilt bra.

Tät, röd färg. På näsan cabbig och fruktig känsla med cassis, grön paprika och jord. Smaken är mintig, något sträv och stram med lite utanpåliggande ek. Inslag av plommon och svarta vinbär. Ett mycket välstrukturerat och lagringsdugligt vin med imponerande balans trots stadiga 14,5% alkohol.