Senast provat av vinet Petér Wetzer Kékfrankos

Mörbärigt med syrliga inslag av violpastill och björnbär. Kraftfull mineral hejas fram av friska syror och döljs aldrig av närvarande men drickbara tanniner. Supert och fräscht i gommen med djup och längd. King of kék gjorde det igen.

Kan Kék hanteras bättre? Vi tror inte det. Fräscht med lätt krämig textur. Sötsyrliga bär. Gott!

Underbart saftig med hyfsat primär frukt. Smånaggiga tanniner och pigg syra. Mörk bärighet och lättsam blommighet kompletteras med rejäl kryddighet och pepprighet. Rent, snyggt, komplext och otroligt gott.

Djupt bärig, småköttig smak med god längd. Körsbär, blodapelsin och jordgubbar. Örter och mineral i svansen. Föredömligt torrt, rent och halvsträvt. Bra driv i syrorna. Kraftfull elegans. En helt egen stil med respekt för druva och ursprung. Så sanslöst gott från king of kék.

Saftig, bärig och mineralisk. Mer tannin i årgången än tidigare? Fräscht och busigt ger stor drickglädje men det här vinet får gärna lugna ner sig ett tag i källaren. Underbart gott och intressant.

Med sin lätt krämiga textur och sin syrliga bärighet är det här rent himmelskt gott. Kolsyrejäst kan man ana (och läsa sig till) att den är. Söta kryddor och ett läckert mineraliskt efterhäng utgör pricken över.

Mörkbärigt, medicinalörtigt och svartmineraliskt, precis som vi börjar känna Peter Wetzers fina kékfrankos. Vinet andas fräschör och personlighet och det blir svårt att hålla tassarna borta från resterande flaskor. Välformulerade smaker och syra, rent och snyggt. Små, mjuka tanniner ger drickbarhet redan nu. Superbra.

Wetzers Kékfrankos är pang på rödbetan med sin sötsyrliga hallondoft. Så småningom anländer även en fin parfym. I smaken är syrorna pigga och lingon i mjölk är en association som dyker upp. Det hela landar i nymald svartpeppar och våt asfalt. Det är lättklunkat men seriöst rakt igenom.

Upplevs betydligt sötfruktigare än årgång 2013 (kan bero på svåra yttre omständigheter då eller kanske allmän variation i årgångar och hos provare). Ingen fara för sliskighet dock, vinet är kruttorrt med skyhöga syror och den där skogsbäriga bärigheten vi har lärt oss att uppskatta. Inga tanniner att tala om och över huvud taget slankt och josigt (som det så populärt kallas). En liten kryddighet genom enbär och nejlikor adderar komplexitet. Det slinker ner fortare än kvickt men den som är på analyshumör får också sitt behöv tillfredsställt. Här finns koncentration, jordig mineral och ursprungskänsla så att det räcker och blir över. Otroligt gott.

Det här vinet öppnar upp riktigt vresigt i småsträv, kruttorr, frisk stil med örter, grön paprika och riktigt kärva bär. När munnen har vant sig och vinet luftat något ges utrymme för hallon, blåbär och ett stråk av röda äpplen. Upplevelsen är sval och lite lätt jordig vilket blint för tankarna till Bourgogne eller Langhe men uttrycket är alltför egensinnigt och uttrycksfullt för att stanna kvar där. Verkligen ett personligt och intressant vin som knappast kan tänkas tilltala den breda massan. Och sånt gillar ju vi.