Senast provat av vinet Dolcetto d'Alba Sant' Anna

Öppnar ganska svagt i glaset med källarton och fadd frukt. Återhämtar sig snyggt med luft genom sura körsbär, klarbär, röda vinbär, svenska jordgubbar och färska örter. Friskt och rent med fokus på bär och syra. Lite tjurigt och kärvt precis som vi vill ha det. Riktigt gott även om andra flaskor har levererat mer djup och komplexitet. Fantastisk till pannbiffen med lök och snuskigt gräddig sås.

Mörkbärigt och örtigt i lite syrlig, tjurig stil med tanniner som känns men knappast är vassa. Medelfylligt och väldigt fint balanserat med låg alkohol vilket bidrar till den eleganta, lena känslan. Knappast någon utveckling att tala om. Precis så här ser vi gärna vår dolcetto.

Inte mycket har hänt med det här vinet efter ett par år på rygg. Det är fortfarande ett härligt, bärigt vin med en lite grusig tanninstruktur där lingon, körsbär och våt asfalt framträder tydligast. Gott och fräscht fortfarande med fortsatt potential.

Nyplockade lingon och regnvåt skogsväg. En lätt mineralsälta. Tanninerna sammetslena. Saftigt och mjukt. Fantastico! Drick opp och njut om ni har flaskor kvar.

Kryddigt och syrligt med rödbärighet, lättrökt chark och en jordig ton. Bärigheten drar åt körsbär, krossade blåbär och hallon. Tät smak men inte tung. Bra längd och tanninstruktur. Överlag mycket välgjort och ruskigt gott utan att vara superkomplext.

Nyligen provad och inget särskilt har hänt. Ingen direkt flaskvariation heller. Det här är lysande lingondricka med röda bär, stenig mineral, påtagliga tanniner och nästan sträva syror. Saftig, torr munkänsla och förmodligen struktur för längre lagring än vi anar. Fantastiskt bra.

Cavistelådan med Principianos viner anländer och vi är snabba att poppa Dolcetton. Och vi kan egentligen kopiera noterna från årgång '15. För det är lätt, bärigt och med en lite grusig tanninstruktur även av den här årgången. Tänk lingon, körsbär och våt asfalt. Gott och fräscht. Kan säkert ligga till sig något år för att slipa de syrliga syrorna lite, om man vill.

Vinet ligger tätt blålila i glaset. På sniffen får vi en mörk frisk frukt, en rökig mineral och en aning jästig skumbanan. Jordig rentav efter en stund. Hade gissningarna varit i blindo hade tankarna gått mot Beaujolais. Men vi är i Piemonte, av allt att döma de svalare delarna. Eller så är årgången väldigt lyckad. Vuxensaft. Gott så.

Lingonsyrligt med småtaggiga tanniner och bra längd. Violer, våta stenar och lätt animalitet adderar komplexitet och personlighet. Drickbarheten är total men det skulle nog inte skada med ett par års avrundning i en bättre källare. Vi ska dock inte sväva iväg; det här är i grunden ett enkelt och funktionellt vin, dock ytterst välgjort och med tydlig riktning och du lär knappast hitta ett bättre vin för dryga hundringen på den statliga vinshopen.