Senast provat från producenten Castello di Monsanto

Saftig och parfymerad. Den här blir godare för varje gång vi öppnar en flaska. Kanonårgång!

Funktionellt i grytan, i kocken, ja till det mesta.

Nästan överväldigande generös frukt. Men gott är det.

Minimal utveckling här, möjligen lite torkad frukt och läder men i övrigt friskt, läskande och vitalt. Här finns en klart mogen frukt som drar åt mörka körsbär och plommon fint ackompanjerade av grus och örter. Klart värmande alkohol och lite sött mot moreller och tobak, dock inte störande. Det här dricks kalasfint nu eller åtminstone inom 10 år.

Stabilt i såväl kock som i sås. Bra att ha hemma.

Enkelt men gott, helt enkelt, och godare än när det var purungt. Violer, körsbär, söta jordgubbar, pytteliten stallighet och kvastar med torkade örter. Vinet vägrar att utvecklas smakmässigt men lyckas ändå bli mer harmoniskt och godare. Inte omöjligt att det här vinet i årgången toppar på sin tioårsdag men just nu funkar det allra bäst i djupa klunkar till fredagspizzan. Gott så.

Rejält utvecklad både i doft och smak med chark, höstlöv, kaffe, lakrits och en besynnerligt död frukt. Det är dammigt, dovt och platt. Defekt, för gammal eller felaktigt förvarad frågar vi oss för så här borde det verkligen inte vara. En besvikelse.

Ung, frisk, mjuk och kryddig smak med körsbär, jordgubbar i mjölk och örter. Ett enkelt, gott, opretentiöst vin som hittar en god vän i den vitlöksstinna lasagnen med ohemula mängder bechamelsås.

Som tidigare beskrivits behövs ingen djupare analys av det här vinet. Det är drink snarare än think. Med det sagt är det här ett väldigt välgjort vin i generös, sötfruktig stil med körsbär (såklart), vanilj, örter och grusväg. Ingen långliggare i källaren men ett par, tre år på rygg skulle nog kunna lugna ner viss busighet och kanske till och med locka fram lite lädernyanser. Låt oss prova det.

Ett enkelt men gott rödpang. Det är körsbär (såklart) och koltablett, och en skvätt vaniljyoughurt i avslutet. Det är ingenting ämnat för djupare analys, men det gör sitt jobb helt klart till hembakade pizzan.

Lätt och ung med pigg syra och snälla tanniner. Röda, syrliga bär såsom körsbär, transbär och lingon ges viss komplexitet av örtig, lite parfymerad rosmarin. Ett saftigt, välgjort vin att dricka nu eller att spara några år.

Som vanligt en fantastisk vinupplevelse i den lättare, saftiga, lagom utvecklade skolan. Syrliga körsbär, skogsbär och en lätt örtighet möter snyggt integrerad ek och våta stenar. Mjuk och fortfarande friskt vitalt med nyansrikedom och elegans. Fortfarande ett av de godaste vinerna från Chianti vi har provat.

Färgen är röd och släpper igenom en hel del sensommarljus. I sniffet får vi en läckert parfymerad upplevelse med kända markörer så som körsbär och läder. Smaken är torr och bärigt syrlig med körsbär, parfym, cigarrlåda och viss vanilj. Tanninerna är mjuka men något uttorkade och syran är pigg. Helhetsupplevelsen ger ett juicigt, elegant vin med förförisk drickbarhet och lång eftersmak. Kan säkert lagras ytterligare men vi kommer nog att se till att våra återstående flaskor ryker under hösten. Vinet kvalar fortfarande in bland de godaste Sangiovesena vi har provat.

Vackert hallonröd färg som släpper igenom en hel del vårsol. På näsan en ljuv kompott av lyxig parfym, rosor och viol, söta körsbär (förstås) och en mycket snygg ekkrydda. Riktigt lockande och komplext så långt. Smaken är verkligen snyggt sammansatt och komplett uppbyggd av fräsch syrlighet, söt frukt, välintegrerad ek och en perfekt balanserad alkohol. Framförallt är vinet makalöst gott och fantastiskt drickbart i sin medelfylliga, saftiga stil. Det här var bland det bättre vi har druckit från Toscana på rätt länge. Gott att ha fler flaskor på lager och ytterligare några i pipelinen.

Fint utvecklad på näsan med stall, choklad, jord och körsbär. Dessutom med en angenäm kryddighet, nästan Syrahrökig, med en härlig stuns i frukten. Smaken är elegant med nedsmälta tanniner, en skönt utvecklad smak och fortfarande med fräsch syra. Riktigt gott. När vi läser notater från tidigare provningar kan vi ana en viss flaskvariation (även om flaskorna har varit i olika faser av sin utveckling). Det känns därför bra att landa i ett gott exemplar eftersom det är den sista flaskan ur samlingen av den här årgången.

Läskande smak med lite svärtad grönpepprighet, tydlig ekkrydda och en ganska avskalad fruktighet. Vi får tyvärr inte alls samma fina upplevelse som med 2009an. Vinet uppträder i nuläget inte helt harmoniskt och både syra och tanniner spretar lite åt alla möjliga håll. Tveksamt om lagring kan råda bot på det här då vinet känns något klent och okoncentrerat. Vi dricker nog upp våra resterande flaskor inom kort och då förmodligen till en bit kalv med syrlig sås.

Den här Riservan är lite mer ekfatspräglad än sin lillebror och dessutom något strävare. Kanske känns vinet på grund av detta något mer lagringskrävande och i nuläget ointegrerat. Smakerna är dock på plats med typiska nyanser av körsbär, hallon och viol. Mineral och ekig choklad kompletterar. Ledorden blir struktur och balans men vi väljer att spara vinet ett antal år för avrundning.

Åh, vilket härligt drickbart, saftigt vin. Lätt och elegant och präglat av renhet, fräschör och balans. Smakfulla, läskande nyanser av körsbär, hallon, mandelmassa och viol. Väldigt fokuserad frukt som aldrig blir tungrodd utan istället tillåter mineralitet och ekfatstoner att smyga fram. Kan sparas i många år men är trots visst tanninmotstånd så pass lättklunkat redan nu att det blir svårt. Sangiovese precis som vi vill ha den.

Efter rejäl luftning en hel del skönt körsbärskärniga toner samt lakritskrydda, torkade örter och en svag nyans av läder. Vinet är skönt svalt och transparent vilket ger nyanserna fullt spelutrymme. Fint syrlig syra ger smakerna en extra skjuts in i eftersmaken. Trots allt ett ganska enkelt vin om än välgjort.