Lördag den 4 april 2015

Rödbrun färg som släpper igenom en hel del ljus, På näsan kraftfull med mörka och röda bär, tjära, violblom, stenig mineral och örter. Smaken är vidöppen och mycket koncentrerad med goda tanniner, fin syra och härligt läskande fruktighet. Vinet upplevs ganska ofjäskigt i torr, stram stil. Eftersmaken har en enorm längd med höstlöv, tryffel och parfym. Storslaget och fruktansvärt gott.

Utvecklad både i utseende, doft och smak (vilket inte minst visar sig i den massiva fällningen) men fortfarande med riktigt tuggiga tanniner och superpigg syra. Frukten är kompakt men torr och tight. Vi får en hel del svarta vinbär, slånbär och svarta vingummin men tidens tand har också mejslat fram torkade plommon, bittert te och mörkaste chokladen. Vinet har en enorm längd och koncentration men det är verkligen svårt att sitta och gilla det här utan tilltugg. Tannat känns verkligen som en matdruva. Kanske till blodigaste biffen med fetaste bearnaisen? Resterande flaskor får utstå den prövningen men nu är det köpstopp vad gäller Madiran.

Redan i den något kokta, burktomatiga doften kan man ana att flaskan har lagrats för varmt under för lång tid. Kommer man runt detta så får man dock en härlig vinupplevelse med rejäl vinbärighet, hårt rostat kaffe och nyvässad blyerspenna, alltihop förpackat i en medelfyllig kropp. Smaken är förövrigt betydligt fräschare och piggare än doften. Den ovane får lite fjäsk i form av vanilj och mjölkchoklad men knappast så det stör. Ett väldigt gott vin som kanske saknar ett uns komplexitet.

Mogen smak där nötter, russin och fikon dominerar men även smått ungdomliga nyanser som drar åt körsbär (i sprit) och violblom. Fin balans mellan alla ingående delar gör detta vin verkligen njutbart. Den petige hittar en avlägsen bitterhet, något som en annan härleder till stenig mineral eller rostad ek. Eftersmaken är inte jättelång och som helhet handlar detta inte om ett superkomplext vin men otroligt snyggt och gott är det i alla fall.

Torr, något utvecklad, lite vaxig smak med inslag av mandelkubb, vita persikor, hö, rökig mineral och en härlig, rik, solmogen frukt. Som vanligt fint balanserad med syra som backar upp den riktigt komplexa smakpaletten. Ekfaten är nu fullt integrerade i smaken och bidrar endast med djup utan att störa. En betydligt bättre flaska än den vi provade för ett år sedan med piggare frukt och överlag en bättre utveckling.

Saftig och något mer än medelfyllig smak där en väl avvägd sötma och hög syra balanserar varandra. Vi får en fin kick av botrytis såklart men inte på det där otrevligt beska sättet utan mer som en integrerad, komplex komponent. Vinet är utvecklat men knappast gammalt; frukten känns pigg och fräsch och drar åt persikor, honung och apelsinmarmelad. En fin nyans av mineral skänker ytterligare djup. Finns egentligen inte mycket att anmärka på här vad gäller balans, koncentration och nyansrikedom (och prissättning).