Senast provat från appellationen Etna (DOC)

Rödbärig smakmed lingonfriska syror, torra tanniner. Den reduktiva smaken drar mest åt Pepsi lime och lingondricka. Inte korkad men ändå förmodat defekt med den smakprofilen. Synd.

Läder, jord, mineral. Men det finns frukt kvar i form av söt plommonkompott.

Underbar drickfas nu mellan det unga och utvecklade. Fortfarande påtagligt sträva tanniner, blodapelsinsyrliga syror och himmelsk, superelegant rödlila frukt. Ett fantastiskt vin.

Det här är godisgott och örtigt utan att tappa i skärpa. Vitpeppar och flinta.

Otroligt gott i saftig men välstrukturerad stil där röda bär, sandelträ och torkade örter möter svärtad mineral och blodapelsinsyror. Transparent och samtidigt rejält i sval stil. Perfekt att dricka nu men kan säkert sparas för lite mer torkade nyanser.

Ursprungstypiskt så det skriker om det med jordgubbar, blodapelsin, örter och svärtad mineral. Småtaggiga men fullt drickbara tanniner ger tillsammans med fräscht syrlig syra full drickbarhet på uppstuds. Ett gott och ganska enkelt instegsvin för det som vill prova på Etna. Inget att lagra eller bli överväldigad av dock.

Ännu godare nu än senast för ett drygt år sedan. Krämig (14,5%) och sömlös. Asfalt och nypon. Burgundiskt rent och elegant. Sanslöst god.

Nypon och rosor. Solkyssta örter och kvisttomater. Rökig mineral och skarpa röda bär. Coca-Cola. Finns en hel del funk att lufta loss; men visst är det ett häftigt vin om man gillar det otämjda. Och det gör vi.

Härligt jordgubbssaftig med sotiga mineralvibbar, torkade örter och sandelträ. Pigg, solmogen frukt och med varm känsla i avslutet. Aldrig nånsin blir det här vinet syltigt dock. Visst känner vi redan en viss utveckling och om våra gommar får bestämma dricks årgången upp ganska snart.

Den där EtnaNebbioloBurgundiska axeln. Nypon och asfalt. Lätt krämig textur. En stil vi gillar. Helt otroligt att alkoholen kan trollas bort så. Stadiga 14,4% som inte märks av. Och då kan vi vara rätt tetiga. Kan såklart rundas av och visst finns det lite ek som kan integreras ytterligare men det bjuder en härlig upplevelse redan nu.

Det här är som den där godisskålen som står på armlängds avstånd. Man kan inte låta bli den, och så plötsligt är det slut utan att man förstår hur det gått till. Därför inskränker sig omdömet den här gången till "jäkligt gott och lättdrucket".

Kryddigt och utvecklat med torkade fikon, rosor, eukalyptus och korinter. Torkade frukter och örter alltså i kraftfull, koncentrerad kostym. Rejäl alkoholhetta i eftersmaken men överlag ett ruskigt gott och välmakat vin.

Rödbärigt med mineral och toner av mossa. Ett otroligt rent och friskt vin med viss tanninstruktur trots utveckling. Mycket gott även om den kraftfulla smörkolatonen förvånar och drar ner helhetsintrycket något. Imponerande trots allt.

Det fullkomligt spritter i benen på den här treåringen. Röda bär, blodapelsin, violblom och rökig mineral ger tillsammans med en fräsande syra och lätt munkänsla en saftig och samtidigt nyansrik upplevelse. Det är verkligen ett personligt vin som med en minimal ton av brett kanske inte tilltalar alla.

Nerello Mascalese med attityd. Det är syrliga röda bär, nypon och rosor. Jordigt, örtigt, och en salt mineral. Knastertorrt med kindnypande syror. En livsbejakande käftsmäll helt enkelt.

En skön Nerello Mascalese-dominerad blandning av diverse druvor. Den har legat till sig ett tag. Här händer det grejer. Det är josigt och mineraliskt. Det är packat med sprittande röd frukt, blodapelsin och blommor och lite brända örter, tjära. Stor drickglädje.

Vi får inte glömma de vita vinerna från Etna. Här ett härligt exempel från ett nyhetssläpp nära dig. Det är gul frukt och kryddor som anis och kummin. Rökig mineral och bivax adderar komplexitet. Piggt och friskt.

Inget snack om att det här är ett fantastiskt gott och välgjort vin, år efter år. Denna årgång andas blodapelsinfräschör och mineralpepprighet samtidigt som rödbärigheten fyller ut både på bredden och längden. Oemotståndlig i sin ungdom med små, fina tanniner i saftig men strukturerad stil. En lätt värme i avslutet skänker behövande tyngd och förstärker intensiteten. Otroligt bra.

Äntligen. Ett seriöst rosévin med både djup och komplexitet. Russos rosato drar nästan åt orangevin i karaktären; lite naturvinsvolatilitet, i positiv bemärkelse. Vi får apelsinzest och aprikos med ett mineraliskt inslag. Här kan det bli fråga om återköp.

Tunn, rubinröd i utseendet med en del grumligheter som pekar på att vi har ett ofiltrerat vin i glaset. Sniffet ger röda bär, lingon, nypon, undervegetation och kanelkryddighet. Smaken är lätt och frisk med visst bett i tanninerna. Mycket power trots det lätta anslaget. Vulkanisk mineral, röda bär, kryddor, lite jordighet. Piggt och fräscht. Lättdrucket och saftigt men med viss komplexitet. Väldigt gott, välgjort och balanserat.

En lätt nötighet möter upp den saltlakritsklingande mineralen. Frukten drar åt citrus, bokna äpplen och aprikos. Det hela är torrt hö-torrt och spritter av liv. Inte helt olikt sånt vi brukar gilla från Loire eller Tokaj, fast med lite lättare fotarbete. Helt klart en stil vi gillar och ett av de godare vita vi druckit.

Etna har försett oss med en rad härliga viner sedan några år bakåt, då vi och många andra upptäckte den vulkaniska delen av Siciliens vinproduktion. Här i glaset ett vin från Contradan Santo Spirito. Det vill säga ett snävare adresserat vin och därmed högre förväntningar. Förhandsryktet talade dock om ett i nuläget knutet vin. Så vad blev det? Färgen bär onekligen typiska drag av bältet Etna, Piemonte, Bourgogne med sitt transparanta granatäpple. Doften är överraskande intensiv med röd frukt, kanske mest mogna bigarråer initialt, hallon- och lakritsskallar, kryddor som dragon, och blyertspenna, som även speglas i smaken. När vi smakar är vinet medelfylligt, förvisso torrt men med en generös fruktig kropp och utmärkta syror. Tanninerna bjuder på smågrusigt tuggmotstånd. Vinet kombinerar en josig och mineralisk känsla på samma gång. Här möts det sydliga läget, med sina oändliga soltimmar, och den höga altituden. Det skapar utifrån sina unika förutsättningar något dynamiskt. Avslutet ger oss aska och den mörkaste chokladen. Vi har egentligen inget att klaga på om det inte vore för att vinet är så nära det empyriska med sin höga alkohol. Men på det stora hela ett fantastiskt vin. Vi chansar på några flaskor i källaren också.

Färgen är helt klar med gula och gröna nyanser. Doften är lite knuten i början, mest mineral och grape. Vi smakar istället och får en småfet och torr munkänsla. Mineralen är framträdande som en skolkrita men får snart sällskap av en blommig och lätt parfymerad ton. Citrus och äpple givetvis men även en kryddighet. Kummin är det. Vi googlar därför upp druvorna och får veta att just kummin är ett särdrag hos Minnella. Gott och inte helt okomplext alltså. Kan säkert lagras om man vill. Syrorna finns för det.

Ännu en favorit i repris, möjligen inte lika upphetsande som förut. Det som bjuds är dock gott och intressant nog för att flaskan ska tömmas snabbare än vad maten som vinet var tänkt till skall hinna serveras. Smaken bjuder som sig bör på rödbärighet i form av körsbär, smultron och jordgubbar. Lite viol tittar fram, liksom en stenig mineralitet. Fint kryddigt avslut, fortfarande med småknepiga tanniner. Saftig och drickvänlig trots allt och fortfarande värt ett återköp. Inga problem att låta den här årgången ligga något eller några år till.

Röd, ganska ljus färg med orangea stråk. Rödbärig, småörtig, mineralisk doft med viss utveckling och inslag av svart vinbärsblad, pors, undervegetation, kokos och lakrits. Stenig, röd- och mörkbärig smak med frisk syra och små men tydliga tanniner. Rejält mineralbesk med viss utveckling i form av höstlöv, kryddlåda och kola. Inte mycket har hänt sedan vi provade årgången senast för arton månader sedan, möjligen har frukten tagit ett steg tillbaka till förmån för mer komplexa, utvecklade nyanser. Fortfarande ett mycket seriöst och egensinnigt vin i vår bok även om upphetsningen kanske trots allt var något större när vinet (och vi) var yngre.

Viss ungdomlig spänst kvar i form av röda och mörka bär, färska örter och svart, vulkanisk mineral men också lite murkna, träiga nyanser av rost, höstlöv och läder. Tanninerna är fortfarande närvarande men nedslipade nog för att vara fullt drickbara. Syran är fortfarande fräsch och upplevelsen är juicig men det vilar också något dovt och murrigt över vinet. Kanske flaskvariation då det verkligen finns kraft nog för lagring.

Klar och ljust blekgul i färgen. Doft och smak spänner från diverse gröna örter till plastcitronens sylvassa syra. Vi får även den söder om alperna så typiska mandeln. Mineralen är kruttorr, liksom vinet. Eftersmaken anger lite Läkerol original. Vinet är förvisso ganska enkelt men inte helt ointressant om man vill prova lite druvor vid sidan om de vanligaste. Och om man gillar friskhet och mineral.

Ett friskt och småsträvt vin som sig bör med betydligt mer power i frukten än föregående årgång. Pinotlik bärighet med röda bär, hallon och tranbär med fin kanelkryddighet och viss mineralisk rökighet, Det här vinet klunkar vi mer än gärna lite lätt nedkylt utan tillbehör, eller kanske till lite kallskuret. På det hela taget ett väldigt gott vin med bra intensitet och personlighet även om den allra sista wow-effekten uteblir.

Färgen är hallonsaftsröd och genomsläpplig. Doften ger en lingonbärighet, kryddighet och en intressant blommighet. Vinet ligger lätt på tungan men saknar inte ryggrad. Tvärtom. Här finns tanniner och syror så det räcker och blir över. En vaniljton vittnar om ekfaten och en Cola-ton hade kunnat placera gissningarna i norra Italien. Men vi rör oss alltså i de södra regionerna, vilket överraskar, för här finns inget släktskap med de tungfotade varmklimatsprodukter vi annars förknippar med de här breddgraderna. Ett intressant, gott och bra prissatt vin att dricka nu, gärna lätt kylt.

Gles, röd vinbärsfärg. Doften är främst intensivt sötrödbärig med inslag av våta stenar. Smaken är väldigt lätt (på ett positivt sätt) med fräsch syrlighet och ett litet minibett av tanninsträvhet. Man luras lätt att tro att man har hamnat i Bourgogne men frukten är mer solmoget generös (och priset är väl ungefär hälften i jämförelse med samma kvalitet hos en burgundisk pinot). Vinet är hur som helst väldigt rent, snyggt och lättklunkat. Gott helt enkelt utan vare sig riktigt bra koncentration eller komplexitet.

Smakprofilen är i nuläget lite knuten med stråk av rödbärighet i form av körsbär, smultron och jordgubbar. Vi finner också en finstämd stenighet och läckert kryddiga ekfat. Med sin medelfylliga, mycket saftiga stil luras man lätt att tro att det här vinet gör sig bäst i sin ungdom. Vi säger luras då tanninerna är ganska taggiga och syran riktigt citrusvass - rekommenderas några års lagring alltså. Möjligen den klenaste av de årgångar vi har provat dock.

Rejält mineralig smak med härligt solmogen men sval frukt. Syran är balanserad, absolut inte intensiv men ändå ”good enough” även för oss syrafantaster. Vinet upplevs elegant, varken överdådigt eller burdust, samtidigt fint koncentrerat och nyansrikt. Inte stort men väldigt gott. Klarar flera år till i källaren.

Klassiskt strukturerad med frisk syra och småtjuriga tanniner. Stram, återhållsam fruktighet med jordgubbar och parfymerade toner. Smaken är mustig och läskande med nyanser av läder och mineral. I sanning ett elegant och välgjort vin, långt ifrån det svulstiga och fruktpackade, som känns ganska färdigt att drickas nu. Ett givet köp.

Ljusröd färg. På näsan är vinet bärigt och lite örtigt med svart vinbärsblad, Loranga och rökig mineral. Egensinnigt och spännande. Smaken är örtig och kryddig med jordgubbar, hallon och lite bränt gummi. Ett vin med stor karaktär och personlighet som fortfarande känns lite ungdomligt spretigt. Låt ligga några år.

Rödsvart färg med hallonnyans mot kanten. Stor, mörkbärig, fint parfymerad doft med inslag av jordgubbar, körsbärslikör, mandelmassa, örter och rostad ek. Smaken är stor, syrlig och ganska sträv i sötfruktig, saftig stil. Samma nyanser som i doften med en mer uttalad rökig mineralitet. Ett otroligt drickvänligt och samtidigt komplext vin med bra koncentration och balans trots stadiga 14,5% alkohol. Kan med fördel lagras ytterligare för finslipning och utveckling och då eventuellt höja sig något poängsteg.

Ungdomlig, väldigt burgundisk, lingonbärig och örtkärv smak. Riktigt elegant, rent och balanserat med generös rödbärighet och mineralbotten. Fint småtjuriga tanniner och ganska vass syra borgar för ytterligare lagring. Riktigt bra och välbalanserat men i dagsläget viss kantighet som lite tid i källaren bör avhjälpa.

Mörk, blåröd färg. Doften är fint mörkbärig med snyggt invävda ekfatstoner. Knappast bombastiskt utan snarare finstämt och elegant. Frukten är solmogen men ändå fräsch och drar åt söta körsbär och hallon. Ett lager av violblommighet och vulkanisk mineral gör sniffet verkligt intressant. I munnen får vi ett på alla sätt balanserat vin med fantastisk drickvänlighet. Syrorna och tanninerna är fortfarande höga men besvärar knappast. Frukten är djup och bärig och ekfaten snyggt integrerade. Vinet lyckas med konsten att vara rikt och fullpumpat och samtidigt skirt och komplext. Det här är på alla sätt ett riktigt gott och välstrukturerat vin. Ska man gnälla på något är det väl att det kanske är lite väl snyggt och polerat i kanten vilket gör det en gnutta opersonligt.

Färgen är ljust gulgrön och skvallrar om ungdomlighet vilket bekräftas i sniffet som är citron- och mandarindominerat med fina inslag av lime, krusbär, honungsmelon samt en lätt antydan till stenig mineral. Smaken är pigg och fräsch med superprimära nyanser av citronsorbet, krusbärscurd, en avlägsen örtighet och en lätt, elegant mineralton. I all sin friskhet är smakerna snyggt krämiga och runda. Helhetsmässigt är detta ett finstämt, välstrukturerat och balanserat (och nära nog stort) vin med tillräcklig substans att klara en bättre torskrygg med knaperstekt bacon, eller varför inte ett par års lagring? Den lilla knutenhet vi upplever just nu borde nämligen kunna öppnas upp genom ett par år i källaren (men klarar vinet verkligen tio år på rygg som importören anger?) Hur som helst är det gott att dricka redan nu även om den petige kanske upplever det lite väl puttenuttigt för stunden.

Här får vi en härligt syrlig, frisk upplevelse med massor av röda bär och småkärv örtighet. Vinet uppträder elegant och lätt i munnen med har ändå en viss strävhet som stadgar upp helhetsupplevelsen och gör att vinet känns riktigt välstrukturerat. Vi bjuds på söta, solmogna jordgubbar och hallon och samtidigt strama, tjuriga lingon och tranbär. En småbitter vulkanisk mineral adderar ytterligare komplexitet. I en blindprovning hade tankarna utan tvekan gått till en bättre Bourgogne. Supertrevligt och fantastiskt gott. Kan säkert utvecklas ytterliga med några års lagring. Det här dricker vi gärna igen. Och igen.

Malolaktisk jäsning och ekfatsbehandling visar sig tydligt i den runda, feta, lite smöriga smaken. Syran är ett uns för lågt balanserad för vår smak och orkar inte riktigt bära upp den enorma smakrikedom som vinet har i form av gula äpplen och krusbär, honung, mandel, ramslök och svavelvulkanisk mineralitet. Det här är ett egensinnigt vin som vi gärna rekommenderar för den vetgirige. Vi avstår dock ytterligare köp.

Gul färg. Frisk, lite smörig doft med inslag av Mineral, citron, vått ylle, bivax, gummi och tropisk frukt. Medelfyllig, lite kryddig smak med avrundad syra och inslag av grönt äpple, citron, vått ylle och vulkanisk mineral. Ett vin med bra längd och fin koncentration, dock med lite klen syra. Fin till grillad haloumi med citronolja och timjan.