Provat från appellationen Vin de France

Fruktdrivet i glaset med ganska vassa syror och en något klumpig mousse. Fruktsött i gommen med gula äpplen, kex och något skalbeskt. Iskallt sköljer vinet ner fint i indiansommarvärmen men i innehållsmässigt finns inte mycket att hämta här.

Chockerande vital fredagsjuice. Vi pratar om ”kusinen” från årgång ’17. Solmogna körsbär, hallon på varm asfalt, violpastill i vaniljyoughurt. Bra sparat måste vi berömma oss själva.

Fadd, otydlig frukt med päron och vit persika. Svag mousse men hyggligt krispig syra. Limebeskt avslut. Tveksamt vin men viss fräschör gör det ändå sväljbart.

Gulfruktig, småmineralisk och hyfsat fräsch trots lite störande orenheter. Föredömligt torrt och hyggligt bubbligt. Okej men inte jättekul.

Vi upprepar det som vi uttryckte senast: ganska anonym med sina melon-, äpple- och sötmandeltoner men samtidigt acceptabelt frisk och ren med någon liten spännande ton av ylle eller stålig mineral. Fortsatt ett helt okej vin.

Småfet och lite fyllig textur med balanserad syra. Ganska nätta smaker med fokus på frukt. Viss blommighet förgyller ett annars ganska anonymt vin. Fungerar bra till zucchinigratäng med vinbrässerad torskrygg.

Ganska anonym med sina melon-, äpple- och sötmandeltoner men samtidigt acceptabelt frisk och ren med någon liten spännande ton av ylle eller stålig mineral. Ett helt okej vin.

Gulfruktig, småmineralisk och hyfsat fräsch trots lite störande orenheter. Föredömligt torrt och hyggligt bubbligt. Ett snäpp upp från föregående provning men fortfarande inte jättekul.

Lite mjäkig, intetsägande smak med tveksam mousse och rejält söt svans som knappt balanseras av syran. Gula äpplen, plommon, billiga kex och samarinliknande mineralitet. Dricks välkylt eller inte alls. Med nöd och näppe godkänt. Nästa!

Blåbärigt med lätta inslag av hallon- och lakritsbåtar. Ett snällt vin som inte ger något motstånd i gommen. Ganska gott med lite örtighet och sälta i en stil som känns ärlig och uppiggande. Enkelt men funktionellt.

Strukturerat men lättsinnigt. Urfranskt med röd- och blåbärsbärighet, småsträvt, friskt och mineraliskt och ett torrt avslut. Här möts två (tre) favoritdruvor i en perfekt ekad kontext (det vill säga omärkbar men med kanel- och nejlikakryddighet). Så läskande och gott med en tydlig stallighet som luftar bort.

Cabernet Franc helt utan kontakt med ek. Kanske därför vinet är klassat som Vin de France? 53 står för året när plantorna sattes i jorden. Gott om saltlakrits och mörka bär. Årets godaste hittills påstår vi.

Med nöd och näppe godkänd, mest på grund av friska syra. I övrigt är vinet tunt och smaklöst. Lite lätta toner av citrus och äpplen såklart, liksom en viss jordighet (stör) men i övrigt inget att analysera.

Orkidé och skrädmjöl. Mineralull och sälta. Grape och lime. Avslutet stegras med syror som borgar för lång lagring om man så önskar. Men det är otroligt gott nu och är eken är intill perfektion integrerad så varför vänta. Ljuvligt, egensinnigt och typiskt i uttrycket. Vinet är nedklassat pga EU-regler eftersom vineriet och vingården ligger inom olika appellationer. Vineriet ligger i Montlouis-sur-Loire och druvorna växer i Vouvray. Bara en sån sak.

Blommigt, oljigt och lite osyrligt med mandel, gråpäron och mineral ger ett intressant men inte jättegott vin. Den som gillar stilen kan säkert uppskatta vinet men vi passar på den här. Snygg etikett går direkt in på pluskontot.

Sydfransk feeling med violblommig, björnbärsfruktig, örtig och kryddig smak. Allra mest smakar det kanske av hallon och blåbär. Fruktdrivet alltså men utan att vara tungt eller sött. Gott, (ganska) enkelt och lättglömt även om vi kombinerade lyckat med diverse från grillen.

Sydfransk feeling med violblommig, björnbärsfruktig, örtig och kryddig smak. Fruktdriven utan att vara tung eller söt. I nuläget ung och busig och kanske i behov av att stilla sig något år. Gott och ganska enkelt med lakritsremmar, hallonbåtar, druvjuice och järnstång. Lirade bra ihop med vegburgaren.

Vi känner igen rabarbersaften och äppelmusten från tidigare provning. Vinet är moget, lite jästigt och med en aning restsötma. Fräschören är det dock inget fel på vilket vi uppskattar. Vinner absolut på att få lufta en stund. Riktigt gott även om man kanske kunde önska ett uns mer komplexitet.

Côt (malbec) från Loire. Riktigt härlig med sötmogen mörk blå frukt, ett rejält stall och en saltlakritspepprig mineral.

Initialt lite sprits som kittlar tungan men detta avtar efter hand. Istället får vi en torr, småsträv upplevelse med kamomillte, pomerans, äppelcider och våta granithällar. Naturvinskänslan är där genom vått ylle och smådassighet. Vinet luftar loss riktigt bra i glaset och vi är absolut nöjda även om det allra sista som skulle få oss att brista ut i ett wow inte är där.

Reduktiv i doft och smak med röda bär, avlägsen äppelcidervinäger, vichyvatten, animalitet och lätt klorerad simbassäng. Det här är ett syrligt, saftig och ärligt vin som trollbinder flaskan ut.

Fruktigt, åt det blåbäriga hållet med lite sydfranska örter. Finishen präglas av renhet och fräschör. Ett enkelt men gott vin som känns ärligt och okonstlat. Mer ursprungstypicitet än druva.

Så här i mellandagarna vill vi gärna ha något fräscht i glas och på tallrik. Vi poppar därför en melon de bourgogne till pasta med fänkål och grönkål. Vi får i vinet utöver den typiska havssältan även en överraskande fyllig frukt. Kanske främst mogna päron. Det drar åt lite ingefära i avslutet. Det är så vitt vi kan minnas den godaste melon de bourgogne vi hittills druckit.

En äppelsyrafrisk, kruttorr, bubblig och mycket pigg start på kvällen. Otroligt gott om än ganska enkelspårigt med citrus, gröna äpplen och ett kalkigt skimmer.

Stallets alla hörn. Och så tränger en blå frukt fram. Bett i syrorna. Det är skalet på blå plommon! Fuktig jord. Och smågrusiga tanniner. Mineral och lakritsrot. Äppelmust. Lätt i kroppen. Saftigt och lättdrucket. Så kan en Cot-dominerad blend från Loire smaka. Och när man väl rest sig från knocken framstår det som helt logiskt. Det är druvans fina blå frukt och växtplatsens jordighet som samverkar. Oerhört gott och livsbejakande.

Vi får en transparent Bojo-lik röd färg. Initialt är det stall som dominerar, men med lite luft framträder röda syrliga bär. Vi smakar och får rostigt brunnsvatten och en saftig munkänsla. Äppelmust och jord samsas med mineral. Blodapelsin dyker upp. Avslutet är tobaksrökigt. En hel del Cab franc-typicitet. Ett delikat lätt och komplext vin med lång finish helt utan de vinägersyror som brukar markera närvaro i den här kategorin.

Vi får en transparent Bojo-lik röd färg. Initialt är det stall som dominerar, men med lite luft framträder röda syrliga bär. Vi smakar och får rostigt brunnsvatten och en saftig munkänsla. Äppelmust och jord samsas med mineral. Blodapelsin dyker upp. Avslutet är tobaksrökigt. En hel del Cab franc-typicitet. Ett delikat lätt och komplext vin med lång finish helt utan de vinägersyror som brukar markera närvaro i den här kategorin.

Vinet är Bordeauxrött, för att säga något begripligt om färgen. Doften är enormt stallig till en början, sedan blir det mer av röd frukt och lite blommiga aromer. I munnen kommer överraskande en rejäl kolsyrespritsighet och känslan och smaken drar mot cider. Efter en rejäl genomluftning ligger faktiskt ciderkänslan kvar men utan sprits. Det är lite äpplen och stenfrukt och en tydlig avslutande mineral. Frågan om vinet är gott hinner ställas. Snabbt enas sällskapet om att så är fallet. Riktigt gott och en snackis kring bordet.

Det är nog första gången vi dricker Grolleau. Och det visar sig vara en trevlig bekantskap. Vinet är lätt och saftigt. Rabarber och hallonsaft spetsat med saltlakrits. En fin jordighet ger struktur. Avslutet är lite äppelmustigt och vittnar om naturvin. Gott och inte allt för komplext. Om googlandet tolkas rätt är det också producentens instegsvin och ger i så fall mersmak.

Lättsamt röd Bojo-färg. Vi doftar och möts av granit, jord, och lingondricka. I munnen ligger vinet förföriskt lätt och elegant, de volatila syrorna är endast diskret och återhållsamt framträdande. Ett enormt snyggt vinbygge som vi gladeligen skulle kunna klunka varje dag om tillfälle gavs. Köp om ni kommer över.

Vinet är närmast vattenfärgat med stänk av grönska. En aning bubblighet kan också skönjas. I doften omfamnas vi omgående av den härliga myntan och liljekonvaljen som sticker ut utöver de mer druvtypisk aromerna av gråpäron, krusbär och svartvinbärsblad. En lätt sprits på tungan refererar till de bubblor vi noterade. Syrorna är läskande och fräscha. Lemonadpigg skulle man kunna säga. Vingummi modell Basset's anländer. Grape i avslutet. Vi dricker vanligtvis inte så mycket Sauvignon blanc, men den här dricker vi gärna igen. Hög klunkabilitetsfaktor.

Röd, ung och tät färg med massiv fällning. Doften är säregen och vidöppen med reduktiva nyanser av röda äpplen, nyponsoppa, apelsin och kossans olika avträden. Vissa runt bordet hatar redan det här vinet medan andra blir nyfikna och intresserade. Smaken är inledningsvis väldigt syrlig med en syra som närmast kan liknas vid rödäpplevinäger. Efter rejäl luftning (framförallt dagen efter) lugnar vinet ner sig betydligt och blir mer sötfruktigt med körsbär, söt citron, svarta oliver och stall. Gillar man den säregna stilen är det här ett stort vin i intressant stil med superb längd, övriga kan inte ens slutföra sitt glas.

Frisk och väldigt mineralisk med lite udda, nästa viognierlika nyanser av smörfetma och aprikos. Frukten känns lite fadd och ofräsch tyvärr, kanske var vinet piggare för några år sedan? Hur som helst ett intressant, egensinnigt vin att analysera men inte särskilt gott att dricka.

Färgen är röd och ganska tät. Doften är ursprungstypiskt varm och kryddig med nyanser av mogna röda och mörka bär, lera och choklad. Smaken är ung och piggt syrlig. Vi bjuds på en rik, tät smak i den kryddiga, lite maffigare stilen. Alla gillar't men den känslige gnäller lite över en påträngande alkoholeldighet och en något utanpåliggande ekbitterhet. Eftersmaken är i alla fall riktigt fräsch och läskande.

Ljus, blekgul färg. Stor, påtagligt frisk doft med druvtypiska inslag av svartvinbärsblad, fläder och citrus. Rättfram, fruktig, mycket frisk smak med inslag av svartvinbärsblad, fläder och citrus. Vinet är mycket torrt och läskande som aperitif men fungerar också bra till brieostbaguetten.

Friskt och fräscht med viss fyllighet. Inslag av nässlor, krusbär och grönt äpple. Bra syra och viss fyllighet. Enkelt men bra till mycket på den svenskinspirerade buffén.

Röd, tät färg med viss utveckling. Stor, nyanserad, svart, animalisk, kryddig, mogen, stallig smak med inslag av plommon, svarta vinbär, vitpeppar, fat, kaffesump, svamp, multna löv och saltlakrits. Frisk, medelfyllig, stallig, mogen, stram, lång, koncentrerad, komplex smak med mogna tanniner och inslag av plommon, kaffe, fat, saltlakrits, lavendel, svarta vinbär, skogschampinjon och körsbär. Antydan till mineral i eftersmaken. Perfekt mognad och med syrorna i behåll. Kraftfull med elegans och ett tydligt budskap. Ett jagstarkt vin som vet vad det vill. Mycket intressant men möjligen lite klen ryggrad.

Hyggligt ren och fräsch smak med föredömligt låg alkoholhalt och citrus, gröna äpplen och svart vinbärsblad i fokus. Fungerade fint i risotton och därtill men i övrigt inte mycket att orda om.

Viss druvtypiskhet med inslag av lime, citrus, krusbär och gröna äpplen. Friska syror och viss fyllighet. Enkelt men friskt och gott.

Röd färg med tegelton. Stor, fyllig, balanserad, blommig, köttig doft med inslag av ingefära, rosmarin, ceder, stall, halm, kaffe, mörka bär, petunior, svamp, lavendel, kinesaffär. Kryddig, mycket lång och smakrik, fyllig, mjuk-sträv smak med viss kärvhet och inslag av mörk choklad, tjära, mörka frukter, vitpeppar, ögonkakao och torkade frukter. Gott, bra, köttigt, krävande vin i stram, snygg och elegant stil.