Senast provat från kategorin Orangeviner

Friskt och smakrikt åt det gulfruktiga med apelsinskal. clementiner och äpplen. Kryddigt genom det finmalda, bruna och nästan mineralstinnt. Fylligt men ändå hyggligt lätt och balanserat i munnen. Ett bra vin i den lättorangea stilen.

Svåra provningsförhållanden men vi känner tydliga persikor, honung, okända blommor och en kryddighet. Fylligt i gommen med visst tanninnyp i svansen. Kan vara värt att testa igen. Riktigt gott.

Utseendet är brutalt vackert såklart men i gommen uppträder vinet oväntat smaklöst. Syrorna saknar sting vilket ger en något jolmig känsla. En diffus palett av smaker som drar åt halm, te, apelsinskal, aprikoser, lite blommigt och kryddigt, kanske kanel eller ingefära.

Kryddigt och lite skalsträvt med frukt som drar åt torkade aprikoser och honungspastiller. Uppfriskande blommighet bland torkat gräs och örtknippe. Gott och piggt utan det lilla extra.

Färgen är mörkt gul, nästa gulbrun. I doften hittar man typiska toner av muskat, men där finns också mycket annat i form av nötter, blommighet, äpple och lätt oxidation. Smaken beskriver Systembolaget som karaktärsfull och det kan man väl hålla med om. Vill man ha sin muskat lätt oxiderad, nötig och smått sträv, är det här vinet för dig. Vill du ha din muskat fruktig och blommig, köp nåt annat. Ett väldigt speciellt vin i orange stil, intressant helt klart men tveksamhet finns kring om det är gott.

Äppelcidervinägersyror, småsträva tanniner, aprikosfrukt, mineralitet. Örtigt, skalbeskt, rooiboste, halm. Personligt var bara förnamnet. Spretigt och komplext. Utvecklat? Svårt att säga. Gott? Mer intressant än gott. Köpa igen? Inte på ett tag.

Fantastisk doft och lätt oxiderad och vaxig smak med inslag av bokna äpplen, hö, tall, skrädmjöl, diverse gula kryddor, nötter, inlagd mandarin osv. Pigga syror och mineral lyfter det hela ytterligare. En liten sälta på slutet sätter pricken över i. Kompromisslöst och otroligt gott; orangevin light.

Ett finstämt vin i ren och snygg still där vi hade kunna önska oss lite mer substans och nyansrikedom. Vi bjuds på en småkryddig smak med gula plommon, clementiner och mineral. Tanniner skojar till det lite i munnen men på det hela taget är alldeles för anonymt och nära nog trist. What's the message?

Fylligt och fräscht med kraftfull nyansrikedom. De mogna aprikoserna dignar, ängens blommor står i full blom, apelsinen är skalad och vitpepparn är nymald. Ett riktigt gott vin i genren med en liten strävhet och en minimal ekfatston vilket borde kunna utnyttjas i matsammanhang.

Småjästig smak med volatila syror, skalbeska och med inslag av aprikoser, gula plommon och äppelmust. Bra intensitet i frukten och lite lagom lång eftersmak. Välkylt är det här väldigt gott på stekheta balkongen för den som gillar stilen men trots allt lite enkelt relativt prisnivån.

Efter skakande och hällande får vi ett grumligt, gult mot ljustoranget vin i glaset. I munnen kruttorrt med rabarbersyror och mogna persikor. En stor kryddbukett följer upp liksom en kalkig bakgrundston. Det här är ruskigt gott för den som gillar den lite bokna stilen och inte räds syror som drar åt äppelcidervinäger. Härlig kraft och koncentration utan att någonsin bli klumpigt.

Frisk, fyllig smak av röda äpplen, pomerans och ingefära. Lätt oxiderade, lite nötiga toner blandas med skalbeska. Riktigt gott och välgjort om än lite enkelspårigt. Ett på många sätt kul inslag på monopolhyllan.

Tjeckisk müller thürgau. Orangevin light. Skalmacererat tre dagar. Minimal intervention. En rejäl volatil twist inleder; äppelcidervinäger och rabarber. Det här är inte för alla skulle man kunna säga. För oss som gillar och dricker vidare går associationerna till champagne utan bubblor. Det är bokna äpplen, kakao, arrak och honung. I munnen knastertorrt. Lite kalkig mineral i efterhänget.

Ett harmoniskt vin med pigga syror och viss strävhet. Otroligt gott och komplext med hjortron, apelsinskal, aprikoser, någon slags polishmedel och viss blommighet. Avslutet är mjukt kryddigt. Fantastiskt bra.

Vi känner igen rabarbersaften och äppelmusten från tidigare provning. Vinet är moget, lite jästigt och med en aning restsötma. Fräschören är det dock inget fel på vilket vi uppskattar. Vinner absolut på att få lufta en stund. Riktigt gott även om man kanske kunde önska ett uns mer komplexitet.

Årets första balkonghäng. Orange is the new rosé. Vinet är så läskande och friskt att man nästan missar djupet som också finns där. Det är kvitten, nypon och pomerans i en snustorr kostym. Lipton Yellow Label. Och ett magnesiummineraliskt efterhäng. Otroligt gott och intressant. Någon tycker att vinet är lite kort i smaken, men annars bara positiva omdömen.

Initialt lite sprits som kittlar tungan men detta avtar efter hand. Istället får vi en torr, småsträv upplevelse med kamomillte, pomerans, äppelcider och våta granithällar. Naturvinskänslan är där genom vått ylle och smådassighet. Vinet luftar loss riktigt bra i glaset och vi är absolut nöjda även om det allra sista som skulle få oss att brista ut i ett wow inte är där.

Spiskumminkryddade tahinibollar på menyn. Då väljer vi orange. Och som den levererar, Paraschos pinot grigio. Vinet har jäst med skalen i öppna träkar och sedan legat på botti ett par år. Färgen drar mot en sydfransk rosé. Vi får kvitten, nyponsoppa, apelsinskal och kryddor och ett långt mineraliskt friskt avslut. Rentav lite tanniner. Det påminner om sherry men har ändå en primär frukt kvar. Vinet är förmodligen så torrt ett vin kan bli. Supergott och oändligt användbart och inte det minsta konstigt i våra gommar.

Orange, grumlig färg. Härlig, muscatlik aromatik i doften med aprikoser och en hint lakrits. Smaken är mild och frisk med aprikoser, mandariner och äpplen (både i färsk, must- och cidervinägerform). Viss skalsträvhet anas i tandköttet. Inte jättekomplext men otroligt gott och med fin längd.

Orangevin i glaset. Och färgen är mycket riktigt åt morotshållet. Doftintensiteten är mycket hög redan från början. Det är en sötsur doft med inslag av apelsin- och aprikosmarmelad. Något kanderad. I munnen sprattlar vinet till med enorma syror som far åt alla håll. Vinäger, men ändå inget oxiderat. Volatila som syrorna kallas delar de upp panelen i de som avstår påfyllning och de som vill ha mera. Vi hittar torrt hö, vinet är knastertorrt, blodgrape och ett mineralsikt avslut. Tankarna far åt både sherry och Jura. Det är friskt, fräscht och ändå komplext utvecklat på samma gång.

Färgen är tillbörligt orangegrumlig. Doften är utvecklad och nyanserad. Vi känner igen mandarin och bokna äpplen från senast vi provade vinet (årgång 2012). Även mandelkubben och blodgrapen påminner doft- och smakminnet om den senaste daten med Slatnik. Vi får vidare generöst med apelsinpastiller. Mineralen träder fram när vinet får snurra i gommen. Vinet ligger lite té-igt och man anar antydan till tannin. Vinet är ändå knastertorrt, slankt och piggt. Om vi inte hade provat öppet hade gissningarna säkert gått mot ett betydligt äldre vin. Intressant och spännande (och fortfarande lite trendigt va?), och gott enligt delar av panelen. Den gräddmonterade saffransdoftande fisksoppan gifte sig med vinet. Ett givet köp för de som vill bredda sitt vinintag och bejakar mångfalden i vinvärlden.

Ett vackert orangefärgat vin, gjort i ärlig stil utan krusiduller (såsom tillsatt jäst, temperaturkontrollerad jäsning, ekfatslagring, klarning, svavel etc.) Vi får en riktigt spänstig, citronsyrasyrlig syra och även något strävt som kan liknas vid tanniner. De nyanser vi kan urskilja är röda vinbär, mandarin, vått ylle och mineral (vi hade gärna sett ett lite bredare spektrum här). Vinet är gjort i en lätt men koncentrerad stil och upplevs väldigt stramt och tajt. Intressant, udda och gott (tyckte inte alla).